Våtmarksbatymetri : djupmätning av 10 anlagda våtmarker i Mälardalen

Sammanfattning: Tio anlagda våtmarker i jordbrukslandskap i Mälardalen har undersökts i syfte att bestämma vattendjup och volym samt för att studera batymetriska metoder som kan vara lämpliga vid djupmätning av fosfordammar och andra grunda våtmarker. De metoder som använts är portabelt, kastbart ekolod som både släpats bakom kajak och kastats med fiskespö från land samt manuell mätning med mätsticka. Ekolodet har använts från ett djup av 0,6 m medan mätsticka har använts i områden grundare än 0,6 m samt på platser där ekolodet av andra skäl varit olämpligt. Resultaten visar att maxdjupet i våtmarkerna skiljer sig från 0,46 m i den grundaste till 1,60 m i den djupaste. Volymen hos de undersökta våtmarkerna variera från mindre än 150 m3 till över 5 800 m3. Generellt är fosfordammarna med undantag för Björnhagen fosfordamm mindre till både yta och volym än de övriga våtmarkerna. Fosfordammarna har även, till skillnad från de övriga våtmarkerna, en märkbar uppdelning i djupdel och grunddel med sinsemellan tydlig djupskillnad. Ekolodet uppvisar stundtals en relativt låg positionsnoggrannhet vilket bör beaktas där vattendjupet kan förväntas förändras på liten yta. Vid en jämförelse mellan att släpa ekolodet bakom kajak och att kasta det från land är att släpa bakom kajak normalt att föredra men att kasta från land kan vara en lösning i situationer när det är svårt att sjösätta en flytfarkost eller när vattenytan som ska mätas är liten. Ekolodet har ett minimidjup under vilket vattendjupet inte kan mätas och minimidjupet varierar i sin tur beroende på inställningar och vattenförhållanden. Användning av mätsticka i djupare vatten än ekolodets minimidjup kan under vissa förutsättningar, såsom särskilt tät vegetation, vara att föredra framför att använda ekolodet.