Mannen som blev ishockeyspelare - maskulinitetsideal och fair play i diskussionen om svensk ishockey 1969-1976

Sammanfattning: Varför är det viktigt att undersöka på vilka sätt maskulinitetsideal i svensk ishockey har ändrats över tid? Den här frågan har flera svar. I den här uppsatsen har jag haft ambitionen att relatera maskulinitetsideal till svensk ishockeys utveckling åren 1969-1976 i ett vidare perspektiv. Under dessa år genomgick svensk ishockey många förändringar, men den största var förmodligen skiftet från att vara en amatörsport till att bli en professionell. Genom att studera hur förväntningarna på spelare ändrades under den här tiden, kan man bilda en förståelse för hur professionaliseringen av sporten påverkade enskilda spelare. Detta har i sin tur gett mig kunskap om hur ideal om rent spel, fair play, fick en annan innebörd i takt med professionaliseringsprocessen. Maskulinitet definieras i den här uppsatsen som förväntningar, alltså hur manliga ishockeyspelare förväntades uppträda och uppföra sig såväl på som utanför isen. Detta till skillnad mot en stor del av den tidigare forskningen, som ofta lagt fokus på den manliga kroppen för att undersöka maskulinitet. Jag har låtit mig inspireras av R.W Connells teori om hegemonisk maskulinitet, som menar att maskulinitet skapas i sociala interaktioner mellan människor och kan ändras över tid.Resultaten visar att förväntningar på spelarna ändrades över tid. Från att ha förväntats vara återhållsamma, lojala lagspelare ändrades maskulinitetsidealen mot att handla om ambition, äregirighet, individualism och fokus på resultat. Fair play gick från något "inbyggt" till att bli något som fick adderas i efterhand, något som visade sig inte minst genom sk. fair play-troféer som började bli vanligt förekommande under 1970-talet. Fair play blev någonting man i högre grad blev belönad för, istället för att vara en underförstådd del av spelet.Nyckelord: masculinity, ice hockey, hockey, sport, fair play, expectations, maskulinitet, ishockey, Connell, förväntningar