"Ja hade de haft en brandvarnare så hade det inte hänt" : Svenska kommuners kriskommunikationsanpassning till personer med utländsk bakgrund.

Sammanfattning:

Studiens syfte är att undersöka samt att belysa komplexiteten i svenska kommuners krishantering med fokus på kommunikatörens roll vid kriskommunikation anpassad till personer med utländsk bakgrund. Studien är baserad på nio semistrukturerade intervjuer, åtta kommunikatörer och en säkerhetssamordnare på olika kommuner. De teoretiska utgångspunkterna som ligger till grund för studien är; strategisk kommunikation, kriskommunikation, the two-step flow model och nätverksstrategier samt budskap och meningsskapande.

Studiens resultat visar att det finns brister i kommunernas förberedande faser. Informanterna anser att kommuninvånarna ska känna till och ta ansvar för sig själv vid kris. Sverige präglas enligt Dressel (2015) av en statligorienterad riskkultur vilket innebär att invånarna förlitar sig på att stat och myndigheter tar sitt ansvar vid kris. Det finns alltså en motsättning i förväntningarna mellan kommunikatörernas önskan om invånarnas ansvar och vice versa. Det finns en medvetenhet bland informanterna om att personer med utländsk bakgrund ofta skiljer sig i hur de ser på risker och hot. Många gånger framhålls dock bristande resurser som en avgörande faktor när det kommer till anpassningen av kriskommunikationen. Vid snabba krisförlopp har kommuner idag svårt att tillgodose personer med utländsk bakgrunds informationsbehov, då insatserna är ad hoc. Detta främst på grund av långsamma översättnings processer, det är därför viktigt att kommunikatörerna använder sig av de interna resurser som finns till hands.