Det dolda samägandet och familjerätten – Ett rättviseperspektiv på debatten om ett juridikens problembarn

Sammanfattning: Med 1920 års giftermålsbalk (1920:405) introducerades ett nytt system för makars egendomsförhållanden i svensk rätt. I denna ordning, som utgör gällande rätt än i dag, betonades makars självständighet genom bevarandet av den individuella äganderätten efter äktenskaps ingående. En rätt att vid den äktenskapliga gemenskapens upplösning få vara med att dela på den andra makens förmögenhetsvärde, giftorätten, infördes också. Denna rätt inkräktar inte på äganderätten. I förarbetena till dagens äktenskapsbalk (1987:230) motiverades bevarandet av giftorätten med att denna delningsprincip ansågs vara mest rättvis. Stora förändringar har ägt rum i samhället sedan giftorättssystemet lanserades, och likadelningsprincipen har utsatts för kritik på grund av bland annat dess oförenlighet med nutida förhållanden. För sambor finns i dag en liknande delningsrätt som för makar genom sambolagen (2003:376), dock begränsad till bostad och bohag som införskaffats för gemensamt bruk. Samäganderätt till lös egendom mellan makar och sambor bedöms enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer för fastställande av äganderätt, men med beaktande av den personliga och ekonomiska gemenskap som generellt finns i dessa förhållanden. I praxis har tillskapats en rättskonstruktion benämnd dold samäganderätt. Denna verkar jämte delningsreglerna för makar och sambor. Regeln innebär att den make eller sambo som inte står som formell ägare till egendom som kräver viss form för förvärv, erhåller en rätt att bli insatt som öppen ägare. Den dolda samäganderätten är därför inte en verklig äganderätt; den utgör enbart ett obligationsrättsligt anspråk för den dolda ägaren. Rättskonstruktionen har störst betydelse vid samboförhållandens upplösning eftersom delningsrätten i dessa fall är mindre än för makar. Den dolda samäganderätten har också ansetts kunna föreligga mellan makar, exempelvis vid förekomsten av ett äktenskapsförord. Dold samäganderätt kan vara förhanden om en gemensam partsavsikt vid tiden för förvärvet kan visas. Om detta inte är möjligt, inträder en presumtion om en sådan avsikt om den som påstår dolt samägande kan visa att egendomen anskaffats för gemensamt bruk och att denne bidragit ekonomiskt till köpet. Presumtionen innebär att samägande utgås från, och kan ses som en bevislättnad i förhållande till sedvanliga beviskrav om äganderätt. Den dolda samäganderätten är en förmögenhetsrättslig lösning som erkänts på grund av familjerättspolitiska syften om rättvisa och skydd för den ekonomiskt svagare parten, med hänsyn till den ekonomiska sammanflätning som sker under äktenskapet eller samlevnaden. Familjelagssakkunniga föreslog i sitt betänkande Förslag till äktenskapsbalk (SOU 1981:85) en familjerättslig regel om presumerad samäganderätt mellan makar och sambor, men denna kom aldrig att införas. Bland annat ansågs något behov av en sådan regel jämte delningsreglerna inte finnas. Den dolda samäganderätten är hårt ansatt i doktrinen på grund av konstruktionens oförenlighet med andra civilrättsliga regler; den synes inte passa in i rättssystematiken och har därför givit upphov till en rad problem på olika rättsområden. Även i Högsta domstolens prejudikat på områden finns spår av denna kritik. Den dolda samäganderätten anses vara svårkategoriserad och grundad på en kontraktsfiktion. Också bedömningen av det ekonomiska bidraget, och frågan om vilka tillskott som skall räknas som samäganderättsgrundande, har anmärkts på. En del rättsvetenskapliga författare anser att behovet av bevisregeln inte är så stort, då delningsreglerna i äktenskapsbalken och sambolagen redan i stor utsträckning tillförsäkrar en ekonomisk utjämning mellan parterna. Syftet bakom den dolda samäganderätten uppnås ej heller i alla fall. Slutligen rör kritiken också avsaknaden av lagstiftning på området. I denna uppsats undersöks den ekonomiska familjerätten ur ett rättviseperspektiv, i syfte att utröna om dessa regler och principer är i takt med tiden. Slutsatsen är att den dolda samäganderätten är familjerättslig, och som sådan fyller den en lucka i äktenskapsbalken och sambolagen. Införandet av en dispositiv presumtionsregel om samäganderätt för makar och sambor behövs för att möta kraven på rättvisa och avtalsfrihet. Med en sådan regel torde åtminstone några av de problem som uppstått i praxis försvinna. För att utröna om den ekonomiska familjerätten är i takt med tiden, behövs en utredning om familjerättens funktion i dagens samhälle, och vilka värden som skall råda.