Distansskogsägares självbild, värden och behov

Sammanfattning: Urbaniseringen har lett till att fler människor har flyttat från landsorten till städerna, vilket har gjort distansskogsägare till en betydande grupp. Frågan är huruvida dessa skiljer sig från övriga skogsägare. I ett försök att identifiera skillnaderna mellan distansskogsägare och övriga skogsägare upprättades ett samarbete med skogsägarföreningen Norra, vars representanter visade på osäkerhet i förhållningen till distansskogsägare. En annan oro gällde den ökande graden av delägande bland skogsägare. Syftet var att undersöka hur olika typer av distansskogsägare förhåller sig till sitt skogsägande avseende följande aspekter: 1. skogsägaridentiteten, d.v.s. vad de har för självbild som skogsägare 2. vilka de värden de får ut av sin skog, samt 3. vilket stöd de upplever sig få eller önskar få från skogsägarföreningen Ett frågeformulär skapades utifrån frågeställningarna och skickades ut per brev till 849 skogsägare med adresser ur skogsägarföreningen Norras databas. Svarsfrekvensen blev endast drygt 20 %, varför resultaten är mycket osäkra. Resultatet visar att skogsägare boende mer än 400 km ifrån sin skogsfastighet identifierar sig som skogsägare i mindre grad än mer närboende. Med det ökande avståndet mellan bostad och fastighet ökar dock markant betydelsen av skogen som arvegods. Vad gäller skogsägarnas önskade stöd framkommer att med ökat avstånd blir telefon som medium för information och rådgivning mindre aktuellt, medan fysiska träffar alltjämt tycks vara gångbart. Dessutom visades skillnader mellan ensam- och delägare, där ensamägare fastlogs i högre grad identifiera sig i rollen som skogsägare. Ensamägare föredrog även i högre grad personlig kontakt eller kontakt per brev, jämfört med e-post som föredrogs av delägare i högre grad.