IL 48a:6a och dess förenlighet med EG-rätten : Om skatteflyktsklausulen för vinst på kvalificerade andelar i samband med andelsbyte

Sammanfattning: För ägare av fåmansföretag finns särskilda beskattningsregler. Dessa syftar till att undvika situationer då delägare i fåmansföretag erhåller ej avsedda skattefördelar. I Sverige finns en skatteflyktsklausul i IL 48a:6a vars syfte är att förhindra att delägare av kvalificerade andelar i samband med ett andelsbyte erhåller av lagstiftaren ej avsedda skattefördelar. Tyngdpunkten i uppsatsen har varit att granska den svenska bestämmelsen mot skatteflykt vid vinst på kvalificerade andelar i samband med andelsbyte. Härigenom vill vi belysa den tvivelaktighet som finns beträffande bestämmelsens överensstämmelse med EG-rätten och Fusionsdirektivet. Kvalificerade andelar i fåmansföretag berörs av speciella beskattningsregler. Anledningen är att delägare av sådana andelar har ett större intresse än bara ägande av företaget. Kravet för att en andel ska vara kvalificerad är att delägaren varit verksam i företaget i betydande omfattning. Delägaren ska alltså arbeta i företaget. När en delägare arbetar i sitt företag kan det verka lockande för honom att ta ut ersättning för utfört arbete genom utdelning eller kapitalvinst istället för lön eftersom skattebelastningen för delägaren då sjunker. Det är dock möjligt att inneha kvalificerade andelar i ett fåmansföretag även om man inte själv arbetar där. Så är fallet om en kvalificerad andel avyttras genom ett andelsbyte. Att avyttring sker genom andelsbyte innebär att andelar säljs och ersättning ges i form av andelar i ett annat företag. Härigenom blir icke-kvalificerade andelar kvalificerade och således kan delägare vilja utnyttja möjligheter till lägre beskattning. I EU:s Fusionsdirektiv finns bestämmelser som säkerställer att gränsöverskridande omstruktureringar inom EU inte utlöser beskattningskonsekvenser för berörda företag. Fusionsdirektivet ska ses som ett led i uppbyggnaden av en gemensam marknad inom EU. Fusionsdirektivets bestämmelser har implementerats i den svenska Inkomstskattelagen i bland annat kapitel 48a, som medger en rätt till framskjuten beskattning vid andelsbyten om vissa villkor är uppfyllda. I Inkomstskattelagens kapitel 48a finns ett villkor som enbart tillämpas då det är fråga om andelsbyte av en kvalificerad andel. Villkoret återfinns i 6a § och ställer krav på att rörelse ska bedrivas av det förvärvande företaget för att framskjuten beskattning ska medges. Bestämmelsen har till syfte att motverka skatteflykt, skydda den svenska skattebasen samt upprätthålla systemet för beskattning av fåmansföretag. Bestämmelsen har införts mot bakgrund av att den svenska lagstiftaren har utnyttjat en rätt som återfinns i Fusionsdirektivets Artikel 11. I Artikel 11 erbjuds medlemsländerna i EU en möjlighet att vägra tillämpa bestämmelserna i Fusionsdirektivet på vissa omstruktureringar om avsikten är att förhindra skatteflykt eller skatteundandragande. Problemet med skatteflyktsklausulen i IL 48a:6a är att den är generellt utformad och således tillämpas på alla former av andelsbyten av kvalificerade andelar utan att någon individuell prövning sker. Klausulen verkar oberoende av om det verkligen föreligger ett skatteflyktssyfte. En liknande nationell bestämmelse har prövats av EG-domstolen i målet Leur-Bloem. Där kom EG-domstolen fram till att en generell bestämmelse som inte ger utrymme för individuell prövning strider mot syftet med Fusionsdirektivet och går utöver vad som är nödvändigt för att förhindra skatteflykt. Mot bakgrund av EG-domstolens resonemang i Leur-Bloem har vi, efter att ha granskat den svenska skatteflyktsbestämmelsen i IL 48a:6a, kommit fram till att bestämmelsen strider mot EG-rätten. Anledningen är bestämmelsens generella utformning. Eftersom bestämmelsen står i strid med EG-rätten bör något göras och vi har därför kommit fram till att det finns tre möjliga vägar att gå. Det första alternativet innebär att bestämmelsen lämnas oförändrad. Om så sker kommer bestämmelsen fortfarande att strida mot EG-rätten. Det andra alternativet är att upphäva bestämmelsen och således förlita sig på generalklausulen i Skatteflyktslagen. Det tredje och mest önskvärda alternativet vore naturligtvis att förändra bestämmelsen så att den uppfyller det EG-rättsliga kravet på proportionalitet. För att så ska vara fallet måste bestämmelsen ge utrymme för en individuell prövning som även kan vara föremål för domstolskontroll. Hur en sådan bestämmelse ska kunna se ut är i nuläget svårt att säga, men i praktiken skulle troligen en förändrad IL 48a:6a ha stora likheter med Skatteflyktslagens generalklausul. Av den anledningen frågar vi oss om det inte är bättre att då genomföra alternativ två, det vill säga ta bort IL 48a:6a och låta generalklausulen ta hand om skatteflykt när det gäller andelsbyten av kvalificerade andelar.