Drivkrafter till frivillighet : En jämförelse av drivkrafterna till svenska frivilliga under finska vinterkriget, och svenska frivilliga under Bosnienkonflikten

Sammanfattning: När Sovjetunionen anföll Finland 1939 bad Finland Sverige om hjälp. Sveriges regering beslutade att vara icke krigförande d.v.s. inte hjälpa Finland med reguljära styrkor för att hålla Sverige utanför kriget så länge det gick. En svensk frivilligrörelse skapades och totalt värvades drygt 8000 man. Idag åker över tusen svenska frivilliga om året på internationella uppdrag runtom i världen, för att som det har varit hittills, bevara fred. I framtiden kommer vi förmodligen få se svenskar som genomför fredsframtvingande uppdrag. Vad är det som får svenskar att frivilligt åka till krigszoner och riskera sitt liv? Är det någon skillnad på de drivkrafter som fick folk att anmäla sig frivilliga till finska vinterkriget och de som åker på moderna internationella insatser, eller är drivkraften till internationellt deltagande tidlösa?   Syftet med denna uppsats är att jämföra drivkrafter till frivillighet. Att undersöka vilka likheter och skillnader i drivkrafter som finns till en modern insats (Bosnienbataljonerna är bra exempel på nya tidens FN-missioner) och till en historisk insats. Följande tre frågställningar svarar uppsatsen på:   1. Vilka drivkrafter låg bakom de svenska frivilligas deltagande under finska vinterkriget? 2. Vilka drivkrafter ligger bakom deltagandet till BA01-BA04? 3. Vilka likheter och skillnader ligger bakom drivkraften till deltagandet i finska vinterkriget och moderna internationella insatser?   Författaren använder sig av deduktiv metod och ett hermeneutiskt vetenskapligt förhållningssätt. Dispositionen i denna uppsats utgörs i huvudsak av tre delar, en del som beskriver Svenska Finlandsfrivilligas enkätundersökning och de svar på drivkrafter som den ger. Därefter sker en fördjupad kvalitativ textanalys om finska vinterkriget och drivkrafterna för de svenska frivilliga. Slutligen genomförs en beskrivande del av Bosnienbataljonerna, med fokus på de bakomliggande drivkrafterna. Jämförelsen av data sker sedan med hjälp av ett antal motivationsparametrar.   De slutsatser som framkom var att den största likheten syns i motivationsparametern ”Behov av uppskattning”. De största skillnaderna har varit i motivationsparametrarna: ”Behov av trygghet”, ”Behov av prestation”, ”Behov av meningsfullhet” och ”Behov av utveckling”. Andelen som angav motivationsparameter ”Behov av trygghet” var större i fallet Finland och resterande tre var större i fallet Bosnien.