Dystoki och kejsarsnitt hos nötboskap

Sammanfattning: Kejsarsnitt är den enda möjliga metoden för att förlösa levande kalvar när en vaginal förlossning är ogenomförbar. Trots detta har endast drygt hälften av de svenska nötpraktikerna någon gång utfört ett kejsarsnitt. Det kan ställas i relation till situationen i Nederländerna och Belgien där rasen belgisk blå är vanlig. Praxis vid uppfödning av belgisk blå är att undvika vaginala förlossningar till förmån för planerade kejsarsnitt. Syftet med litteraturstudien är att klargöra vid vilka typer av dystoki som kejsarsnitt är indikerat och vilka alternativ som finns samt att beskriva varför det utförs rutinmässigt på rasen belgisk blå. För att ge läsaren ett sammanhang beskrivs först kons normala anatomi och fysiologi ur ett kalvningsperspektiv. Vid kalvning stöts kalven ut ur livmodern genom cervix och vagina. En viktig begränsande faktor är bäckenets storlek. En fullgången kalv i livmodern lider brist på både utrymme och näring. Stressen utlöser en produktion av ACTH i kalvens hypofys som ger upphov till en utsöndring av kortisol från binjurarna. När kortisolet når placenta stimuleras omvandling av det dräktighetsbevarande hormonet progesteron till östrogen. Östrogen inducerar dilatation av cervix och kontraktion av uterus. Kalvningen har därmed inletts. Under kalvningens tre faser stöts kalv, fostervätska och fosterhinnor ut. Dystoki innebär att en förlossning inte löper problemfritt. Det kan bero på flera saker, bland annat att kalven är för stor, missbildad eller ligger fel, att kons bäcken är för trångt, att livmodern är omvriden eller att cervix inte dilaterat i tillräckligt stor grad. Det finns flera sätt att underlätta en svår förlossning. I litteraturstudien tas draghjälp, fetotomi, episotomi och kejsarsnitt upp. Vid svår dystoki som inte kan avhjälpas på annat sätt är kejsarsnitt indikerat. Det utförs i regel på stående ko genom ett snitt genom bukens vänstra flank. Belgisk blå är en köttras med en genetisk mutation som bland annat ger upphov till muskelhypertrofi och litet bäcken. Muskelhypertrofin gör kalvarna stora, vilket i kombination med mödrarnas förhållandevis små bäcken gör att vaginala förlossningar undviks och planerade kejsarsnitt är rutin. Pelvisdiametern skiljer dock inte mycket från den hos kor av jämförbara raser utan muskelhypertrofi. Det kan inte uteslutas att en inkludering av ökad pelvisdiameter i avelsmålen skulle göra de planerade kejsarsnitten överflödiga.