Högsta domstolens hantering av Europakonventionen i brottmål - en praxisanalys med fokus på rättigheter och rättssäkerhet
Sammanfattning: När Europakonventionen inkorporerades som svensk lag betonades starkt att det var lagstiftarens ansvar att se till att kraven enligt konventionen, såsom de uttolkas enligt Europadomstolen, skulle upprätthållas. Ansvaret att upprätthålla konventionens krav låg inte på svenska domstolar. Europakonventionen ska enligt Europadomstolen tolkas dynamiskt och rättigheternas innehåll och omfång kan förändras över tid. Uppsatsens syfte är att undersöka vilka förändringar Europakonventionen lett till inom den svenska brottmålsprocessen genom prejudicerande fall och analysera om dessa förändringar har någon inverkan på rättsäkerheten i processen. Genom att undersöka praxis från Högsta domstolen har konventionens inverkan kartlagts inom olika områden. Europakonventionen har påverkat gärningars straffbarhet, den straffrättsliga processen och påföljdsbedömningen i brottmål. Det är vanligast att svenska bestämmelser tolkas konventionskonformt för att kränkningar av enskildas rättigheter ska undvikas. Majoriteten av fall i undersökningen av HD:s praxis rörde olika aspekter av art. 6 Europakonventionen om rätten till rättvis rättegång. Vid oskäliga dröjsmål har artikeln legat till grund för att HD genom praxis skapat ett nytt sätt att kompensera rättighetskränkningar. Gottgörelsen sker genom påföljdslindring eller påföljdsval och grundas direkt på Europadomstolens praxis. Ett annat exempel på förändring av den svenska rätten är bedömningen vid provokativa åtgärder av polisen. I fall där den tilltalades rätt till rättvis rättegång oåterkalleligen kränkts har provokationen, utan direkt lagstöd, beaktats som en bristande materiell straffbarhetsbetingelse. Förändring märks även genom att straffbarheten för hets mot folkgrupp enligt 16 kap. 8 § BrB har inskränkts med hänvisning till yttrandefriheten enligt art. 10 Europakonventionen. Uttalanden i förarbeten till lagen frångicks för att tolka straffbestämmelsen fördragskonformt. Detta är tydliga exempel på vilken förändring Europakonventionen har medfört i svensk straffrätt. I analysen har jag funnit att ansvaret i brottmålsprocessen skiftats något från domaren till åklagaren. Skälen för detta är att tolkningen av art. 6 Europakonventionen medför att åtalet och gärningsbeskrivningen måste vara mer precist, både språkligt och juridiskt, än som tidigare varit fallet enligt svensk rätt. Jag fann inget större rättssäkerhetsproblem för den tilltalade, men det är viktigt att Europakonventionens roll inom straffrätten framhålls, både i förarbeten och domar. HD har uttryckt viss tveksamhet inför Europadomstolens dynamiska och föränderliga tolkning, men har ändå en mer följsam inställning till Europakonventionen än lagstiftaren har. Förändringarna som konventionen medfört är väl motiverade även om rättstillämpningen blivit något mer nyckfull. Europakonventionen är inte enbart ett dokument för lagstiftaren, vilket betonas i förarbeten, utan en rättskälla att ta hänsyn till i rättstillämpningen. Alla juridiskt yrkesaktiva har anledning att observera rättsutvecklingen vid Europadomstolen.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)