"Man kan alltid göra mer" - en kvalitativ studie om skolkuratorers arbete med frågor som rör självmord och självmordsprevention

Sammanfattning: I Sverige ses en ökning av självmord i gruppen ungdomar och unga vuxna i åldern 15 till 24 år. Detta trots att frågor som rör självmord och självmordsprevention är något som uppmärksammats allt mer. Då skolan kan betraktas som en viktig arena för förebyggande arbete har vi valt att inrikta vår studie på hur skolkuratorer arbetar med frågor som rör självmord och självmordsprevention. Studiens syfte är att belysa hur skolkuratorer inom gymnasieskolan arbetar med självmordsprevention och hur de ser på sin kunskap inom detta område. Studien syftar även till att åskådliggöra skolkuratorers känslomässiga upplevelser i arbetet med självmordsprevention och frågor som rör självmord samt att ge en bild av hur skolkuratorer upplever sin roll i samverkan med andra aktörer kring elever som uppvisar ett suicidalt beteende. För att besvara studiens syfte användes semistrukturerade intervjuer där åtta skolkuratorer från tre olika kommuner intervjuades. Det material som samlades in under intervjuerna analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i fyra olika teman: ”att arbeta för liv”, ”att mötas i samtal”, ”självmord – ett ämne som väcker känslor” samt ”komplex roll”. För att få en djupare förståelse för det som framkommit inom ramen för dessa teman har resultatet analyserats med utgångspunkt i Hochschilds emotionssociologiska teori och begreppet emotionellt arbete, det socialkonstruktivistiska begreppet roll samt tidigare forskning. I resultatet framkommer att det finns en stor variation kring hur skolkuratorer arbetar med självmordsprevention samt hur de upplever sin kunskap kring detta. Det framkommer också att självmordsprevention är ett område som är eftersatt på vissa skolor trots att skolkuratorerna uttrycker en önskan om att arbeta mer med det. Skolkuratorerna ger en bild av att frågor som rör självmord främst lyfts i individuella samtal med elever och att dessa samtal kan väcka starka känslor och att det då blir viktigt med adekvat stöd från exempelvis övriga elevhälsoteam, något som skolkuratorerna i viss mån upplever saknas. En faktor som skolkuratorerna lyfter fram som väsentlig i det preventiva arbetet är samverkan med andra aktörer såsom barn- och ungdomspsykiatrin eller socialtjänst. Denna samverkan är dock något som skolkuratorerna beskriver kan vara problematiskt. Våra slutsatser är att det behövs ett ökat fokus på preventivt arbete rörande självmord och möjlighet till kunskapsutveckling för skolkuratorer, att skolkuratorer behöver få möjlighet till mer stöd gällande dessa frågor i arbetet med enskilda elever samt att samverkan mellan skola och andra aktörer behöver utvecklas för att utveckla en fungerande struktur för omhändertagande av elever som uppvisar ett suicidalt beteende.