Grundskoleelevers icke-kognitiva kunskaper : En uppgift för socialpedagogen?

Sammanfattning: Den svenska skolan har genomgått stora förändringar, samhället ställer andra krav på dagens unga och internationella mätningar visar att svenska elever presterar sämre i skolan. Forskning har visat på att icke-kognitiva kunskaper spelar stor roll för framtidsutvecklingen samt för utvecklingen av kognitiva kunskaper. Vad är skolans uppdrag för att utveckla barn och ungas icke-kognitiva kunskaper? Genom en kvalitativ innehållsanalys granskas Skollagen, grundskolans läroplan och FN:s barnkonvention, med fokus på skolans uppdrag för barn och ungdomars utveckling av icke-kognitiva kunskaper, ungas rättigheter till en trygg skolmiljö och möjlighet till socialisering samt hur dokumenten fördelar ansvaret mellan skolan respektive hemmet i barnets utveckling. Studien har också granskat utbildningsplanen för grundskollärarutbildningen på Högskolan Väst för att klargöra lärares kunskapsområde och analyserat hur en socialpedagogisk referensram kan komplettera lärare i ovanstående ansvar och uppdrag i förhållande till hemmet. Den socialpedagogiska referensramen betonar vikten av att se helheten i ett barns situation och det viktiga i att barn och unga inkluderas i sociala gemenskaper och verksamheter för att utvecklas. För att utvecklas behöver barn få de grundläggande behoven i Maslows behovspyramid tillgodosedda. Vilket ger en förståelse för hur viktigt det är att ge barn och unga rätt förutsättningar för att utvecklas optimalt. Utifrån kategorierna socialisering, hemmet och skolan, trygg skolmiljö, icke-kognitiv kunskap och disposition framkommer bland annat att skolan har ett viktigt ansvar för barnets utveckling men att hemmet har det grundläggande ansvaret samt att skolan har ett ansvar för mer än bara kognitiva kunskaper.