Clownbeklädda henfilurer och folkmordsförespråkare : En diskursanalytisk studie av antifeminism inom Nordiska motståndsrörelsen

Sammanfattning: Inom den rasideologiska och nationalsocialistiska svenska Nordiska motståndsrörelsen förstås vi idag leva i en tid av destruktivitet, där det svenska samhället präglas av en förintande könskamp som hotar de vita folken. Hotet, som förkroppsligas och bedrivs av feministerna, lägger grunden till den antifeminism som genomsyrar rörelsen, och i denna studie analyseras hur antifeminismen tar sig uttryck inom Nordiska motståndsrörelsen. Syftet är att analysera hur feministen, och indirekt feminismen, konstrueras av rörelsen genom att dels undersöka hur feministen konstrueras i relation till (re)producerade normativa föreställningar om genus, ras och sexualitet, dels i relation till de emotioner som genomsyrar framställningarna av feministen. Det socialkonstruktionistiska perspektivet har kombinerats med Laclau och Mouffes diskursteori som tillsammans med diskursanalytiska verktyg hämtade från Faircloughs kritiska diskursanalys lagt grunden till studiens metod och analys. Utifrån diskursteori och Butlers teori om performativitet samt Ahmeds teoribildning om affektiva figurationer har jag kunnat visa hur rörelsens antifeminism grundas i idealet om den ”naturliga” könsordningen och den heterosexuella kärnfamiljen, där den vita kvinnokroppen blir en symbol för den föreställda vackra nordiska nationen. I motsats till detta ideal konstrueras feministen som en affektiv figuration, en ”ful feminist”, som förkroppsligar det demoraliserande projekt den kulturmarxistiskt influerade feminismen förstås utgöra. Genom narrativet om den vita nationens undergång drivs en rädslans politik vilken legitimerar rörelsens kamp mot feminismen och feministerna, där NMR förstås förkroppsliga kärleken i motsats till feministernas hat. Att vara antifeminist inom Nordiska motståndsrörelsens diskurs är att förespråka kärleken för nationen samtidigt som det innebär att kämpa för den vita rasens överlevnad, och antifeminismen blir därmed ett bärande element för rörelsens upprätthållande.