Det venösa blodprovet. En observationsstudie om sjuksköterskors följsamhet till Vårdhandbokens riktlinjer

Sammanfattning: Inom vården sker det varje år dödsfall till följd av medicinska misstag och felaktiga beslut. Blodanalyser och andra laboratorietester är en viktig och vanlig metod för att i ett tidigt stadium kunna diagnostisera patienter. För att minimera fel och säkra kvalitén på analyserna är det viktigt att provtagningen utförs korrekt. Vårdhandboken riktar sig till yrkesutövande vårdpersonal och anger tydliga riktlinjer och användbara verktyg för hur provtagningen bäst ska utföras. Syftet med studien var att undersöka om sjuksköterskor följer Vårdhandbokens riktlinjer för venös blodprovstagning. En strukturerad observationsstudie genomfördes på ett större sjukhus i södra Sverige. Observationerna följde ett observationsschema som utgick från Vårdhandbokens riktlinjer för venös blodprovstagning. Totalt observerades 12 sjuksköterskor vid 32 blodprovstagningar. Åtta stycken blodprovstagningar avbröts och de resterande 24 blodprovstagningarna visade att sjuksköterskorna hade en förhållandevis bra följsamhet till Vårdhandbokens riktlinjer. Detta var extra tydligt vid användandet av handskar, kontroll av patienternas identitet, huddesinficering av instickstället och med att ge information till patienten. Trots den goda följsamheten fanns det tydliga brister vid en del andra moment. Sjuksköterskorna hade stasen på för länge, använde provrören i fel ordning och vände rören inkorrekt efter blodprovet. Resultatet tyder på att det behövs en ökad medvetenhet bland sjuksköterskorna om varför vissa moment bör utföras. Detta för att minska de preanalytiska felen och på sikt förbättra omvårdnaden.