Ezrin som prognosmarkör för rektalcancer

Detta är en Kandidat-uppsats från Fakulteten för hälsa och samhälle (HS)

Sammanfattning: Rektalcancer drabbar cirka 2000 personer i Sverige per år. Trots förbättringar i preoperativ utredning och behandling, utgör fortfarande lokalrecidiv (lokalt återfall i bäckenet) ett allvarligt problem. I dagsläget överlever inte majoriteten av patienterna som får ett lokalrecidiv. För närvarande finns det inga kliniskt introducerade prognostiska vävnadsmarkörer för risken att utveckla ett lokalrecidiv. Identifieringen av en sådan markör skulle kunna leda till att en individuell behandlingsplan skapas för patienten, både primärt och postoperativt samt för uppföljning. Patienter med högre risk att utveckla lokalrecidiv skulle identifieras i ett tidigare skede. Proteinet ezrin har rapporterats vara en potentiell tumörmarkör vid olika cancerformer. Association mellan ett högt uttryck av ezrin och dålig prognos har påvisats. Syftet med studien var att undersöka om ezrin är en prognosmarkör för rektalcancer. Därigenom skulle eventuellt en förbättrad individbaserad behandlingsplan kunna skapas. Detta genom framställning av vävnadsklotsar med tekniken tissue microarray för att därefter utföra immunhistokemisk färgning för detektion av förekomsten av ezrin. Patienterna utgör en kontrollgrupp omfattande patienter som inte har utvecklat lokalrecidiv. I en case-only studie av Jörgren et al. (2010), med patienter som utvecklat lokalrecidiv fem år från primäroperation, visades att ezrin skulle kunna vara användbar som en prognosmarkör för rektalcancer. I 19,4 % (59/304) bedömdes färgintensiteten i vävnadscytoplasman som svag, som måttlig i 56,9 % (173/304) och som intensiv i 23,7 % (72/304). Intensiteten av cytoplasmafärgningen för ezrin ska analyseras multivariat och dess eventuella prognostiska betydelse värderas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)