Skattjakt på rörlighetens bekostnad? - Om exitbeskattning och dess förhållande till fri rörlighet

Sammanfattning: Exitbeskattning i svensk skattelagstiftning uppmärksammades på nytt hösten år 2017, då Skatteverket la fram ett förslag om exitskatt för fysiska personer. Skatteverkets förslag syftar till att förhindra skatteflykt och bevara en välavvägd fördelning av beskattningsrätten. Den föreslagna exitskatten innebär, mycket förenklat, att fysiska personer som i Sverige gjort orealiserade vinster på bolagsandelar kan behöva betala skatt på de orealiserade vinsterna vid en utlandsflytt. Skatteverkets förslag bemöttes med stor kritik från såväl remissinstanser som mediala aktörer. Många kritiker menade att förslaget utgjorde hinder mot fri rörlighet inom EU och att förslaget saknade en djupgående konsekvensanalys, medan de som var positiva till förslaget menade att exitbeskattning inte var något nytt i svensk skattelagstiftning. Syftet med uppsatsen är att redogöra för såväl exitbeskattning i svensk skattelagstiftning som för Skatteverkets förslag. Utifrån redogörelsen om exitbeskattning och Skatteverkets förslag syftar uppsatsen vidare till att utreda EUrättsliga aspekter avseende exitbeskattning. De EU-rättsliga aspekterna används för att analysera hur svenska regler om exitbeskattning och Skatteverkets förslag förhåller sig till EU-rättens bestämmelser om fri rörlighet. För att uppfylla uppsatsens syften används den rättsdogmatiska, den rättsanalytiska och den EU-rättsliga metoden. Den första frågan som uppsatsen ämnar besvara är vilka regler om exitbeskattning som återfinns i svensk skattelagstiftning. I denna del redogör uppsatsen för tioårsregeln, uttagsbeskattning och uppskovsavdrag, vilka samtliga utgör regler om exitbeskattning då de tillämpas vid utflyttning. Den andra frågan som uppsatsen utreder är hur svenska regler om exitbeskattning och Skatteverkets förslag förhåller sig till EU-rättens bestämmelser om fri rörlighet. I denna del redogör uppsatsen för innebörden och tillämpligheten av fri rörlighet. Dessutom presenteras ett antal rättsfall från EU-domstolen avseende exitbeskattning. Avseende uttagsbeskattning konstaterar uppsatsen att sådan beskattning inskränker etableringsfriheten. Vidare kan uttagsbeskattning rättfärdigas med en välavvägd fördelning av beskattningsrätten. För att proportionalitet ska föreligga krävs att regleringar avseende uttagsbeskattning innehåller möjlighet till anstånd med skattebetalningen. Det krävs dock inte att hänsyn tas till värdeminskningar som uppstår efter utflyttning. Liksom regler om uttagsbeskattning kan även regler om uppskovsavdrag utgöra en inskränkning av etableringsfriheten. Tidigare krävdes för uppskovsavdrag att ursprungsbostaden och ersättningsbostaden var placerade i Sverige, vilket enligt en prövning i EU-domstolen utgjorde hinder för fri rörlighet. Efter EU-domstolens dom ändrades regleringen om uppskovsavdrag på så vis att sådant avdrag medges förutsatt att ursprungsbostaden och ersättningsbostaden ligger inom EES. Avseende Skatteverkets förslag och dess förenlighet med fri rörlighet menar jag att förslaget på ett övergripande plan är EU-konformt. Det grundar jag i att den föreslagna regleringen innehåller möjlighet till anstånd med skattebetalningen. Förslaget tar också hänsyn till värdeminskningar som uppkommer efter utflyttning. Det kan dock ifrågasättas huruvida det är proportionerligt att kräva ställande av säkerhet vid flytt utom EES liksom att inte medge anstånd vid benefika överlåtelser.