Marknaden som skäl för löneskillnader. En uppsats om marknadsargumentet i lönediskrimineringstvister

Sammanfattning: Likalöneprincipen innebär rätten till lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete. Likalöneprincipen återfinns bl.a. i FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 och principen har varit en viktig del av EU-rätten sedan Romfördraget. I uppsatsen redogör jag för hur likalöneprincipen har utvecklats inom unionsrätten och i svensk rätt. Fokus ligger på det s.k. marknadsargumentet där marknaden används för att rättfärdiga löneskillnader och motbevisa presumtion om könsdiskriminering. Uppsatsen syfte är att titta på hur marknadsargumentet används i Arbetsdomstolens praxis. Syftet är också att undersöka om Arbetsdomstolens behandling av marknadsargumentet är förenligt med den unionsrättsliga likalöneprincipen. Den unionsrättsliga likalöneprincipen återfinns i artikel 157 FEUF. Artikel 157 (f.d. artikel 141 FEG) Varje medlemsstat ska säkerställa att principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete tillämpas. Genom EU-domstolens praxis har likalöneprincipen utsträckts till att inte bara gälla arbeten som betraktas som lika utan även likvärdiga arbeten omfattas. I diskrimineringsmål används en särskild bevisbörderegel. I svensk rätt återfinns i 6 kap. 3 § DiskL en presumtionsregel som grundar sig i EU-rätten. Syftet med regeln är att ge käranden en bevislättnad. Presumtionsregeln innebär att om käranden visar på omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon har blivit diskriminerad så infinner sig en presumtion om diskriminering och bevisbördan övergår på svaranden att visa att diskriminering inte har förekommit. Målet Bilka-Kaufhaus har gett upphov till det s.k. Bilkatestet som används vid indirekt diskriminering för att pröva svarandens motbevisning. Svaranden måste visa att löneskillnaden beror på objektivt godtagbara skäl, som i sig inte är könsdiskriminerande och som motsvarar ett verkligt behov samt att det är nödvändigt och adekvat. Utifrån en analys av fyra rättsfall från Arbetsdomstolen kommer jag fram till att marknadsargumentet i svensk praxis ibland innebär en hänvisning till en större alternativ arbetsmarknad där det betalas högre löner och ibland innebär marknadsargumentet att särskild kunskap och/eller erfarenhet som arbetsgivaren är i behov av kan motivera löneskillnader. Det senare gäller särskilt i nyanställningssituationer. Detta har accepterats av Arbetsdomstolen. EU-domstolen har också i Enderbymålet uttalat att situationen på arbetsmarknaden kan vara ett objektivt skäl. Med utgångspunkt i litteraturen och rättsfallsanalysen finner jag att svensk praxis inte gör hela Bilkatestet när man prövar marknadsargumentet. Marknaden accepteras som ett objektivt godtagbart skäl men frågan om marknaden i sig är könsdiskriminerande ställs inte. Jag menar att frågan som Arbetsdomstolen glömmer att ställa är; är marknadskrafterna, så som de tar sig uttryck i det aktuella fallet, könsdiskriminerande?