Miljonprogrammet : Behovet då och idag

Sammanfattning: Miljonprogrammet är benämningen på ett statligt stöttat konstruktionsmål om 1 miljon bostäder på 10 år, under perioden 1965-1975. Innan miljonprogrammet upplevdes en kraftig befolkningstillväxt till följd av så kallade babybooms och hög arbetskraftsinvandring, en stor bostadsbrist, en låg standard på bostäder där många hushåll saknade utrustning som anses basal idag, en kraftig ekonomisk tillväxt med ökade realinkomster som ökade efterfrågan på bättre och rymligare boenden samt ett utbrett problem med trångboddhet. Trots en ökad bostadsproduktion med bättre standard mellan 1945–1965 slog den statliga utredningen bostadsbyggnadsutredningen fast att det fanns ett fortsatt behov av ökat byggtempo. Slutbetänkandet av bostadsbyggnadsutredningen, kallad höjd bostadsstandard, kom år 1965 och därefter fattades beslutet om ett miljonprogram. Denna rapport syftar till att kartlägga de mest framträdande orsakerna bakom miljonprogrammet, jämföra dem mot dagsläget för att bedöma dagens behov samt undersöka vad som skulle göras annorlunda om det utfördes ett liknande program idag. Idag är befolkningstillväxten högre än den var då, både sett lång- och kortsiktig. Detta attribueras ofta till höga invandringstal, då födelsetalen varit förhållandevis låga. Det finns även en bostadsbrist, inte minst i storstadsområdena där befolkningstätheten ökat som mest. Trångboddheten har även ökat och det finns över 30 000 hemlösa i landet. Dock är trångboddheten svår att mäta idag, likväl hemlösheten, det uppskattas ett visst mörkertal på denna front och vissa andra aspekter är viktiga att se till, så som bostadsarea per person. Till skillnad från den låga bostadsstandarden som föranledde miljonprogrammet är en lägsta godtagbar standard lagstadgade idag, vilket säkerställt en fortsatt adekvat utrustningsstandard i hemmen. Andelen som lever under varaktigt låg ekonomisk standard har även ökat parallellt med att hyrorna per kvadratmeter höjts avsevärt jämfört med KPI, vilket har försämrat vissa delar av befolkningens möjliga efterfrågan på bostadsmarknaden. Det finns inget behov, eller samma möjligheter, till ett nytt miljonprogram idag. Däremot måste en fortsatt byggtakt säkerställas. Det finns olika åtgärder som kan vidtas för att säkerställa den, däribland är förslag social housing och införandet av marknadshyror. Dessutom finns ett behov av ekonomiskt tillgängliga lägenheter för de som har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden, de verktyg som finns för att stötta dem idag är bostadsbidrag och subventionering av hyror. Numera står miljonprogrammets bostäder inför renoveringsbehov och det finns andra miljökrav idag än när dessa konstruerades. Det medför en möjlighet att miljörenovera parallellt med de tekniska renoveringarna samt möjligheten att uppfylla de krav som finns för diverse miljömärkningar. Frågan idag är alltså inte om behovet för ett nytt miljonprogram, snarare skulle det kunna vara aktuellt med ett ”miljöprogram” för att säkerställa effektiviseringen av bostadsbeståndet.