En rättssäker livstid? - En kritisk granskning av regleringen för omvandling av livstidsstraff

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Livstids fängelse kunde innan 2006 endast tidsbestämmas genom det s.k. nådeinstitutet. Genom införandet av lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid utökades möjligheten för livstidsfångar att få sitt straff tidsbestämt. Syftet med införande av lagen var att förbättra förutsebarheten, inte bara för de intagna utan även för de dömdas anhöriga och KRV vid dess arbete med de intagna. I motiven till omvandlingslagen, samt i NJA 2008 s. 579, betonades att risken för återfall i allvarlig brottslighet ska utgöra ett absolut hinder för omvandling av fängelse på livstid. Kriteriet intar således en särställning bland de kriterier som domstolen ska beakta. Rättsmedicinalverket är den myndighet som ska utreda den dömdes risk för återfall i allvarlig brottslighet. Utredningen, som sammanfattas i ett utlåtande till domstolen, ska gradera den dömdes risk som låg, medelhög eller hög. Syftet med framställningen är att ur ett rättssäkerhetsperspektiv kritiskt granska regleringen för omvandlingen av fängelse på livstid. Begreppet rättssäkerhet definieras i framställningen som förutsebarhet och likabehandling. Arbetet visar att regleringen för omvandlingsprövningen brister i flera aspekter vad gäller rättssäkerhet. Högsta domstolen har uttalat att en konkret och beaktansvärd risk för återfall i allvarlig brottslighet utgör ett absolut hinder mot omvandling. Vad som utgör allvarlig brottslighet är dock inte definierat. Det är således svårt för den enskilde att förutse huruvida det föreligger risk för sådan allvarlig brottslighet. Utredningen visar även att domstolen i sina bedömningar beaktar huruvida den dömde själv deltagit i att främja sin återanpassning till samhället. Här ter sig omvandling av livstidsstraffet snarare som något man måste förtjäna än ett straff för tidigare brott. Det noteras i utredningen att RMV och tingsrätten lägger stor vikt vid vissa faktorer, exempelvis missbruk. Det framgår dock ej hur risken för återfall i missbruk kan kopplas till risken för återfall i allvarlig brottslighet. Anmärkningsvärt är också att en rapport från 2005 visar att den prediktiva förmågan hos riskbedömningsinstrument som bäst är 75%, vilket innebär att var fjärde riskbedömning är fel. Sammanfattningsvis kan konstateras att Omvandlingslagen, jämfört med nådeinstitutet, är en förbättring ur ett rättssäkerhetsperspektiv. En förbättring innebär dock inte att rättssäkerheten automatiskt är uppfylld.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)