[..] argumentationsvis kunna hävdas vara vanliga företagsekonomiska transaktioner och omstruktureringar - ränteavdragsbegränsningarnas dikotomilogik

Sammanfattning: Uppsatsen tar sin utgångspunkt i de ränteavdragsbegränsningar som infördes i inkomstskattelagen 1 januari 2009. Dess instiftande kan betraktas som ett svar på den praxis som utbildats i Regeringsrätten gällande den kategori av transaktioner som ofta kallas ”räntesnurror”. I två avgöranden, RÅ 2001 ref. 79 (Kommunmålet) och RÅ 2007 ref. 85 (Industrivärden), befanns denna transaktionskategori inte strida mot lagstiftnigens syfte varför skatteflyktslagen inte heller kunde tillämpas. Uppsatsen tar vidare sin utgångspunkt av skatterättsnämndens avgörande Kommuninvest, där en serie transaktioner som renderare systemfrämmande skattelättnader och som vilade på räntesnurrans grundläggande funktionalitet inte kunde underkännas med stöd av skatteflyktslagen. Ifråga om lagstiftningens grunder uttalade Skatterättsnämnden att ränteavdragsbegränsningarna tolkades ha ett snävt tillämpningsområde samt att dess undantagsregel även skall beaktas vid en sådan tolkning. Räntesnurrorna, som kategori betraktade, verkar helt enkelt inte kunna beivras. Det är således mot bakgrund av detta utbildande av praxis som uppsatsen undersöker om den skatterättsliga vokabulären kan betraktas som otillräcklig när det kommer till att skilja de kategorier av transaktioner och dispositioner som lagstiftaren önskar beivra från de som är tänkta att behandlas som otillåtliga. Denna undersökning sker utifrån det dikotomibegrepp som bland annat återfinns i Perelmans Nya retorik. Tanken bakom detta är att de skatteskyldiga, av legalitetsskäl, skall kunna utläsa ur lagtexten vilka förfaranden som är tillåtliga respektive otillåtliga, rekvisiten skall således betraktade som motsatspar vara begripliga för kompetenta språkanvändare. En tillämpning av Perelmans Nya retorik, dikotomilogik, bygger på antagandet att rekvisit är befästa argument och att dessa argument är av normativ-etisk karaktär. Uppsatsen undersöker både ränteavdragsbegränsningarnas motiv- och regelbild och intresserar sig särskilt för varför lagstiftaren har valt avdragsbegränsningar som lagstiftningsteknik. Slutsatsen i denna del är att det i förarbetena inte står att finna en vare sig adekvat eller explicit motivering till reglernas utformning. Undersökningen övergår sedan till att undersöka rekvisitet ”huvudsakligen affärsmässigt motiverat” som kriterium för tillåtliga transaktioner och finner att det inte är möjligt att närmare definiera dess motsats på ett tillfredsställande vis.