Landskapsarkitektur och scenkonst : en undersökning av gränsland och ämnesöverskridande interaktioner

Sammanfattning: I landskapsarkitektens arbete är konstnärliga gränsland ständigt närvarande. I arbetet undersöks interaktioner mellan landskapsarkitektur och scenkonst specifikt. En övergripande ambition är att på ett medvetet sätt lyfta frågor kring samverkan mel-lan konstnärliga discipliner, och att därmed, inom ramarna för landskapsarkitektens praktik, öppna för en reflektion kring möjligheten till nya kunskapsriktningar och arbetssätt som kan svara mot samtida och framtida behov. Med utgångspunkt i begreppen designprocess & designhandling och förhållande till plats studeras former, metoder och verktyg för samverkan, men också tänkbara driv-krafter, intentioner och visioner. Designprocessen inför en scenkonstföreställning på Skånes Dansteater i Malmö har utgjort arbetets empiriska stomme. Undersökningen har genomförts i form av eget arbete i projektet och en enkät genomförd med det kreativa teamet bakom föreställningen. Detta har även kompletterats med studerande av litteratur och referensexempel. Målet är att med fokus på ämnesöverskridande in-teraktioner mellan landskapsarkitektur och scenkonst beskriva och analysera design-processen bakom skapandet av scenkonstföreställningen, samt att med utgångspunkt i det specifika projektet, undersöka och redogöra för hur ämnesöverskridande sam-arbeten kan förhålla sig till, och genereras av, sin rumsliga kontext. Det handlar om att hitta gemensamma nämnare, att med utgångspunkt i den egna praktiken finna sätt att ge svar på andras frågor, och att därmed formulera incitament för möjliga utbyten. I arbetet tecknas en samtida historia med bakgrund i slutet av modernismen, vilket inom både scenkonst och arkitektur gav upphov till ifrågasättande av tidigare rumsliga ideal och konventioner. Det innebar inom scenkonsten en förflyttning ut ur de traditionella teaterlokalerna – att låta dans och teater ta plats i vardagen. Inom landskapsarkitekturen motsvarades det av ett ökat fokus på rörelse och aktivitet, interaktion och process, på den direkta mänskliga upplevelsen. Gemensamt för de perspektiv som presenteras är ambitionen att genom ämnesöverskridande utbyten generera nya insikter och erfarenheter inom ramarna för den egna praktiken. Ur landskapsarkitektens perspektiv motiveras det av en vilja att själv förstå, att hitta alternativa sätt att kommunicera, och att skapa nya landskap och landskapsupplevelser.