QuaySpeed - effektivare hantering av transportenheter vid hamnterminaler med hjälp av RFID

Sammanfattning: RFID innebär, vid sidan av streckkoder, ytterligare ett sätt att identifiera föremål. Fördelen med RFID är bland annat att identifikation kan göras utan fysisk eller visuell kontakt och med avstånd på flera meter. Ett eventuellt användningsområde för RFID skulle kunna vara på transporter vid inchecknings- och bordningsprocessen till färjetransporter för att snabba upp logistikflödet.De potentiella mervärden som detta skulle kunna medföra är bland annat snabbare incheckning och avlämning/avhämtning av transportenheter, bättre spårning av transportenheten, ökad säkerhet och effektivare arbete på kajen. Ett antal frågeställningar sattes upp inom tre huvudområden: allmän orientering av RFID-teknik, mervärden och investeringsanalys. Dessutom tillkom några andra intressanta frågeställningar kring bland annat alternativa identifieringsverktyg, tillämpningar i andra sammanhang och säkerhet.´Fokus på arbetet har dock legat på att försöka visa på mervärden och fördelar med att använda RFID-tekniken. Som grund för att besvara frågeställningarna har en nulägesbeskrivning gjorts över det studerade systemet från terminal - färjetransport – terminal, där Schenker och Stena Line varit de inblandade aktörerna. Utifrån detta sattes ett scenario upp där de transportenheterna i systemet är utrustade med RFID-transpondrar och läsutrustning finns vid färjeterminalen. Med detta som bakgrund i kombination med diskussioner med RFID-leverantörer gjordes en kostnad/intäktsanalys för Stena Line och en kostnad/nyttoanalys för Schenker. Även övriga frågeställningar har försökt besvarats utifrån denna investeringsanalys i kombination med RFID-scenariot, leverantörsdiskussionerna, samt en teoretisk referensram. Resultatet av den allmänna orienteringen av teknik visar bland annat att aktiva transpondrar på UHF eller SHF-bandet är de som är vanligast inom denna typ av tillämpning samt att de räckvidder som behövs nås. Identifieringsdatan i transpondern behöver inte vara omprogrammerbar och kan bestå av ett av leverantören tillhandahållet identifieringsnummer. Det finns dock oftast möjlighet att lägga in valfri data som t.ex. GS1: s elektroniska produktkod, EPC, vilket kan vara lämpligt. Resultatet av investeringsanalysen visar att den största kostnaden för Stena Line ligger på systemutvecklingsdelen medan kostnaden för hårdvara i det närmaste kan ses som obetydlig. Med löpande intäkter, genom inbesparingar på personalkostnader, beräknas payoff-tiden vara cirka fem år. Den största kostnaden för Schenker är hårdvara i form av de transpondrar som måste installeras på trailer och dragbil. Med en transponderkostnad på mellan €20-50 och ytterligare kostnader för installation skulle totalkostnaden för alla de unika enheter som passerar Majnabbe bli åtminstone ett par miljoner svenska kronor. De nyttor som kan komma Schenker till godo genom denna investering är bland annat möjligheten till senare incheckning eller eventuellt incheckning dygnet runt som kan leda till fler lastningar/lossningar och effektivare användning och planering av flottan. Genom att identifiera både dragbil och trailer vid hamnområdet innebär detta ett större säkerhetstänkande vilket kan ses som ökad service för både Stena Lines och Schenkers kunder vilket leder till konkurrensfördelar. Trailers med installerade transponders ger också möjlighet till utökad track & trace, förutom den statusrapportering som redan idag finns vid färjeterminalen. För att detta ska ge maximal nytta krävs dock att även märkning har gjorts på kartong- eller pallnivå, vilket skulle kunna innebära full synlighet för alla aktörer i försörjningskedjan. Ett hinder med att införa RFID-baserad incheckning är de lagar och regler som finns kring hamnsäkerhet som kräver full tillsynskontroll. Det troliga är dock att det går att hitta lösningar som möjliggör automatisk incheckning och ändå tillmötesgår kraven i tillsynskontrollen.