Sockerbetssorters motståndskraft till mekaniska skador och dess inverkan på lagringsduglighet : en ”fall” studie

Sammanfattning: Lagringsperioden för sockerbetor har de senaste årtiondena förlängts på grund av strukturrationalisering och avreglering av kvotsystemet. Långa kampanjer är viktigt för att hålla nere de fasta kostnaderna och bibehålla konkurrensförmågan. För att lyckas med lagringen är det flera parametrar som är viktiga, där ibland sortvalet. Då omsättningen av sortmaterialet är stort blir lagringsförsök väldigt kostsamma. Målet med detta projekt är att finna en metod för att undersöka olika typsorters lagringsduglighet och att man på ett snabbare och mer kostnadseffektivt sätt ska kunna utvärdera olika sorters lagringsduglighet. Studien bygger på betmaterial från ett fullständigt randomiserat fältförsök med 3 sorter och 6 upprepningar. De tre typ-sorterna som användes var: sort 1, en E typ med hög rotskörd, sort 2 en N typ medelhög rotskörd och sockerhalt, sort 3, en Z typ med hög sockerhalt. Resultaten bygger på tre olika mekaniska tester, penetrationsmätning i fält, ett statiskt trycktest och ett dynamiskt falltest. Resultaten från denna studie visar att det finns tydliga skillnader mellan sortmaterialet som testats gällande de mekaniska egenskaperna. Penetrationsmätningarna tycks vara den metod som bäst korrelerar med skadefrekvensen och rötskadorna som uppstår under lagring. Eftersom penetrationsmätningen inte kräver någon dyr utrustning, kan göras i fält och är tämligen enkel att utföra är denna metod att föredra. Resultaten visar att typsort E är mjukare än Z och N och att den tappar mer vikt under lagring. Fler studier behövs dock för att fastställa om slutsatserna som dragits inom ramen för detta projekt gäller för andra sorter och andra betingelser. Det statiska trycktestet och dynamiska falltestet är svårare att utvärdera då storlek och form på betorna till stor del avgör resultatet. I det dynamiska falltestet är dessutom fallet relativt svårt att kontrollera.