Alfakloralos : ett gift eller bekämpningsmedel?
Sammanfattning: Alfakloralos har i dagsläget två olika användningsområden, som bekämpningsmedel och som anestesimedel. I Sverige används det som bekämpningsmedel mot möss, medan det internationellt även används mot råttor, fåglar och mullvadar. Det andra användningsområdet är som anestesimedel på försöksdjur. Alfakloralos bildas vid en kondensationsreaktion mellan kloraldehyd och glukos och påverkar neuron i den retikulära formationen i hjärnan, som styr medvetandet. Verkningsmekanism är inte helt klarlagd, men hos möss verkar substansen genom att orsaka hypotermi och de dör i ett medvetslöst tillstånd. Alfakloralosförgiftningar förekommer bland våra husdjur och låga doser tros ge en excitation medan högre doser orsakar CNS-depression. Det finns skilda meningar huruvida alfakoralos metaboliseras eller inte. Vissa studier påvisar att det är metaboliten trikloretanol som orsakar CNS-depression samtidigt som andra studier kan detektera modersubstansen alfakoralos, men ingen metabolit. Den här litteraturstudien har som inriktning att belysa användningsområden, metabolismen, toxiciteten, symptom och vilka behandlingsalternativ som finns vid alfakloralosförgiftning. Dessutom granskas de symptom och behandlingsstrategier som förekommit vid ett flertal förgiftningsfall. Det finns flera olika uppfattningar om vad som egentligen är en toxisk dos av alfakloralos. För hundar pekar vissa studier på att LD50 (den dos när hälften av de exponerade dör) är 100-600 mg/kg kroppsvikt, medan en annan studie visar att den lägsta dödliga dosen är 600-1000 mg/kg och en tredje källa definierar 600-1000mg/kg som LD50. Katter har däremot en betydligt lägre tröskel, redan 100 mg/kg beräknas vara den lägsta dödliga dosen enligt vissa artiklar medan andra definierar 100 mg/kg som LD50. Substansen ger framförallt neurologiska symptom, såsom ataxi, kramper, koma, hypotermi och hyperestesi. Dessutom har den en mindre påverkan på andningsorganen, som ofta resulterar i ytlig andning. Doseringsrekommendationer som anestesimedel är 40-100 mg/kg kroppsvikt för hund och katt, vilket överlappar det som beskrivs vara en toxisk dos enligt vissa källor. I dagsläget utgör alfakloralos inte ett påtagligt stort hot för våra husdjur, men det har förekommit ett flertal förgiftningsfall på djur liksom på människor. Vid förgiftningsfall på djur handlar det vanligtvis om oförsiktig hantering av preparatet vid användning. Det talas även om risken för sekundärförgiftning, men det anses inte vara en fara eftersom så pass låga doser av alfakloralos inte rimligen bör ge upphov till allvarliga konsekvenser. Vid förgiftningsfall hos människor påträffas substansen ofta vid självmord. En dödlig utgång tros bero på komplikationer från det komatösa tillståndet snarare än själva toxiciteten hos substansen. Det mest centrala problemet vid alfakloralosförgiftning är att det saknas antidot, vilket försvårar behandlingsprocessen avsevärt. Behandlingsstrategin går främst ut på att behandla understödjande och upprätthålla vitala funktioner hos patienten. Prognosen vid förgiftning är relativt god förutsatt att djuret får vård i ett tidigt skede. Avslutningsvis kan det med säkerhet sägas att förgiftning av substansen kan ha en dödlig utgång, framförallt vid vård i ett sent förgiftningsskede.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)