Antibiotikaresistensgener: förekomst och spridning i akvatisk miljö

Sammanfattning: Antibiotikaresistens hos bakterier har de senaste årtionden ökat drastiskt och är idag en av de största medicinska utmaningarna samhället står inför. Resistensutvecklingen har ökat i takt med den oförsiktiga användning av antibiotika som präglat både sjukvård och djuruppfödning i många år. Via akvatisk miljö har antibiotikaresistensgener stora möjligheter att spridas och är svårkontrollerbara. Den här litteratursammanställningen undersöker vilka ursprung antibiotikaresistensgener i akvatisk miljö kan ha och om det kan ske en horisontell genöverföring mellan bakterier. Vidare undersöks olika risker med antibiotikaresistensgener i akvatisk miljö, vilken möjlig roll de kan ha i resistensutvecklingen och hur de kan spridas tillbaka till människor och landlevande djur. Antibiotikaresistensgener i akvatisk miljö kommer ifrån utsläpp av resistenta bakterier från djuruppfödningar, akvakultur, sjukhus och bostäder. I dessa miljöer sker en resistensutveckling som bl.a. drivs av antibiotikaanvändning. Antibiotika i utflödesvatten från sjukhus och läkemedelsindustri gör att ett selektivt tryck uppstår i akvatiska miljöer. Detta i sin tur gör att bakterier med resistensmekanismer frodas medan de övriga försvinner och lämnar utrymme för de resistenta att föröka sig ytterligare. I många fall är inte vattenreningen tillräckligt effektiv för att förhindra detta och i värsta fall selekteras det för antibiotikaresistens i vattenreningsverken. Ett antal risker följer med en ökad halt antibiotikaresistensgener i akvatisk miljö. Via vattendrag och den naturliga förflyttningen av vatten som finns kan antibiotikaresistensgener potentiellt förflytta sig långa sträckor. Via livsmedel som odlas eller fångas i akvatisk miljö kan multiresistenta bakterier och antibiotikaresistensgener tas upp i människor och landlevande djur. Detta kan leda till att kommensaler och patogener som finns i tarmfloran utvecklar resistensmekanismer. Ett sådant upptag kan även ske via dricksvattnet och i flera studier har antibiotikaresistensgener hittats vid råvattenupptag. Sammanfattningsvis måste spridningen av antibiotikaresistensgener ut i akvatisk miljö hejdas för att försöka minska takten på antibiotikaresistensutvecklingen. Detta bör göras genom effektivare vattenrening, vilket är av särskild vikt vid sjukhus och läkemedelsfabriker. Vattenreningsverk måste även få ökad effektivitet för att förhindra att en selektion av resistenta bakterier sker. För att minska mängden av resistenta bakterier i avloppsvatten bör antibiotikaanvändningen till akvakultur, djuruppfödning och sjukvård minska. Bättre rutiner för hygien och antibiotikaanvändning tillsammans med en bättre djurhållning skulle minska mängden antibiotika som idag anses nödvändig. Detta skulle bromsa dagens resistensutveckling och bibehålla läkemedel som i framtiden kan avgöra skillnaden mellan liv och död.