Faderskapspresumtion - Har den spelat ut sin roll i ett modernt samhälle?

Sammanfattning: Syftet med arbetet är att utreda om faderskapspresumtionen har spelat ut sin roll i ett modernt samhälle. Jag har använt mig av rättsdogmatisk metod och inleder med att utreda rättsläget för att sedan presentera de alternativ som finns till nuvarande reglering. Är en moder gift med en man vid sitt barns födsel ska denne anses som barnets far. Detta kallas ”pater est”-regeln och ger uttryck för den faderskapspresumtion som gäller vid fastställande av faderskap för en gift man. Är modern ogift vid födseln finns ingen sådan presumtion och faderskapet fastställs genom bekräftelse eller dom. Reglerna för hur ett faderskap hävs beror på hur det har fastställts. Förr användes faderskapspresumtionen i svensk rätt som ett sätt att reglera arvsrätt genom att dela upp barn i inom- och utomäktenskapligt födda. Idag har barn full arvsrätt efter sin far oavsett tillkomst. Målsättningen med faderskapspresumtionen är att det rättsliga faderskapet ska överensstämma med det biologiska faderskapet. Det talas även om ett socialt föräldraskap med syfte att tillgodose barnets behov i form av försörjning och uppfostran. Numera fokuserar debatten på frågor som fastställande av faderskap vid samborelationer, samkönade föräldrar samt transpersoners föräldraskap. I dessa fall går det inte att använda faderskapspresumtionen eftersom den endast är tillämplig på äktenskap med olikkönade makar. I analysen utreds om faderskapspresumtionen är aktuell än idag och om den borde utvidgas, eller om den faktiskt spelat ut sin roll i ett modernt samhälle. Slutsatsen är att faderskapspresumtionen antingen kan utvidgas genom att bli en föräldrapresumtion som omfattar samborelationer, samkönade par samt transpersoner eller slopas helt genom att istället införa ett system där allas föräldraskap måste bekräftas i syfte att jämna ut skillnaderna som råder i hur föräldraskap fastställs för olika föräldrakonstruktioner idag.