TAKK - som ett stöd i förskolan : tecken som alternativ och kompletterande kommunikation

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger använder metoden TAKK i förskolan för att stärka barns språkutveckling. Vi undersöker även hur specialpedagoger och logoped vägleder pedagogerna i arbetet med TAKK. Vårt intresse för metoden uppkom då vi under våra VFU-perioder såg att metoden är en stor del i förskolans vardag. Under vår utbildning på högskolan har vi inte fått ta del av kunskaper kring metoden därav valde vi att i denna studie fördjupa oss i metoden TAKK. Vi har intervjuat tre förskollärare, två specialpedagoger samt en logoped. Vi valde att använd oss av semistrukturerade intervjuer. Grundarbetet startade med en fördjupning i det sociokulturella perspektivet med fokus på Vygotskijs teori. Resultatet i studien tar stöd och knyter an till tidigare forskning om barns språkutveckling och tecken som stöd. Studiens resultat visar att TAKK är en metod som stärker barns kommunikation och språkutveckling. Resultatet visar också att TAKK gynnar alla barn i förskolan, inte enbart de barn som är i behov av kommunikationsstöd. Metoden kan skapa en inkluderande miljö för barnen på förskolan, där barnen lär tillsammans och kan kommunicera med varandra. Studien visar att det råder brist i utbildning för pedagoger inom metoden TAKK. Specialpedagogerna samt logopeden som är några av de som vägleder förskollärare i arbetet med metoden TAKK, kan se att en förändring i metodens användande har skett. Metoden användes enligt specialpedagogerna samt logopeden förr för att stötta enskilda barn i behov av kommunikationsstöd, i dagsläget menar dem att metoden används för hela barngrupper. Förskollärarna som vi intervjuat anser att den utbildning som erbjuds för pedagoger är under för få tillfällen och att detta leder till bristande kunskaper inom metoden TAKK. Specialpedagogerna samt logopeden menar att förskollärarnas intresse och tid krävs för att en utbildning inom metoden ska ske.