Tolkning av musikavtalet

Sammanfattning: Den praktiska musikaliska upphovsrättens område domineras till stor del av ett standardavtal som allmänt är känt som ''Musikavtalet''. Upphovsrättsområdet regleras som bekant av URL vilken dock inte innehåller några stadganden om hur de upphovsrättsliga avtalen bör tolkas eller utfyllas i de fall tvister uppkommer om dess innehåll. Sådana tolkningsregler och principer återfinns däremot inom den allmänna avtalsrätten och AvtL. För att kunna utföra en tolkning av musikavtal krävs att man först har en uppfattning om hur URL:s regler om förlagsavtal är utformade eftersom en viktig tolkningsmetod går ut på att avtalets innehåll tolkas mot bakgrund av den dipositiva rätten, som i detta fall är URL. Då avtalet och lagen skiljer sig åt på vissa punkter kan lagregleringen inverka på avtalets innehåll när oklarheter uppstår. Även rent avtalsrättsliga principer kan få en mycket påtaglig inverkan på det upphovsrättsliga innehållet, t.ex. när individuellt framförhandlade villkor inkorporerats i standardavtalet, när parternas inbördes styrkeförhållanden kraftigt skiljer sig och detta avspeglas i avtalsutformningen eller när part frångår sin egen praxis och ger en motpart sämre villkor än andra motparter. Om avtalets innehåll skulle visa sig innebära en stor balansskillnad mellan parternas rättigheter kan generalklausulen i AvtL 36§ användas till att jämka delar av avtalet eller lämna det helt utan avseende. Den del av musikavtalet som enligt min mening löper störst risk att jämkas bort är 32§ som stadgar att tvister angående avtalet ska lösas genom skiljedom vilket för en vanlig amatörkompositör kan innebära avsevärda svårigheter att hävda sin rätt på grund av bristande ekonomiska resurser då en skiljedomstol medför stora kostnader.