Vill farbror rättsväsen vara så snäll att tro mig? - Barnets (o)förmåga att nå upp till kraven vid bevisvärdering genom utsageanalys

Sammanfattning: Stiftelsen Allmänna Barnhuset rapporterade under 2015 att ett av fem barn har utsatts för sexuella övergrepp. Barnet blir vid en eventuell domstolsprövning föremål för rättens bedömning och värdering. Bevisning i sexualbrottsmål utgörs huvudsakligen av målsägandens, dvs. barnets utsaga. Barnets berättelse bedöms bland annat i ordval, detaljrikedom, huruvida berättelsen saknar motsägelsefulla uppgifter och barnets förmåga att sammankoppla övergreppet med övriga händelser i vardagen. Kriterieprövningen bygger på samlade domarerfarenheter och psykologi. Barnet bedöms utifrån huvudsakligen samma premisser som en vuxen. Ledande psykologisk forskning inom området för barnets förmåga att återge minnesupplevelser ger visst stöd för att de tillämpade kriterierna befinner sig långt bortom barnets individuella utveckling. Antalet levnadsår korrelerar starkt med människans förmåga att bland annat återge detaljerade berättelser. Inom ramen för denna uppsats analyseras och diskuteras fyra rättsfall från Hovrätten i syfte att belysa rättstillämpningen. Barnets utsaga bedöms i tre av fyra rättsfall som icke trovärdig. Genom en analys av rättstillämpningen ur ett psykologiskt perspektiv kombinerat med ett barnperspektiv ställs domstolens förståelse och hänsyn till barnets psykologiska utveckling på sin spets. Kritiken mot tillämpningen av kriterierna är stark, även denna uppsats är efter grundligt betänkande en av de kritiserande källorna.