Rätten till fri etablering - Möjligheter och begränsningar på bolagsrättens område

Sammanfattning: Innebörden av etableringsfriheten är att för juridiska personer kunna flytta sin verksamhet och dess säte till ett annat medlemsland, utan att för den delen behöva ombildas från grunden upp i det andra landet. Dock är detta inte så enkelt som man kan tro utan det finns en del inskränkningar som försvårar rätten till fri etablering, bland annat de lagvalsprinciper som de olika medlemsländerna använder, nämligen sätesprincipen respektive registreringsprincipen. Dessa principer har varit omdiskuterade och är det än idag - speciellt avseende vilken funktion de ska tänkas fylla och vilken som ska anses vara överordnad den andra. Av rättspraxis framkommer att EU-domstolen inte fattat beslut i denna fråga och således varken föredrar den ena eller den andra av de två. Såväl sätesprincipen som registreringsprincipen är varandras konkurrenter och eftersom de tillämpas av olika medlemsländer så skapar det oftast också konflikter mellan dessa och hur denna problematik i sin tur ska lösas. Under uppsatsens gång diskuteras principerna mot bakgrund av etableringsfriheten samt även de möjligheter och begränsningar som finns på bolagsrättens område. Även om en juridisk person ska anses ha samma möjligheter som fysiska personer på den inre marknaden så är detta troligt i teorin, men långt ifrån att uppfyllas i verkligheten. Den rättspraxis som finns på bolagsrättens område är det som hittills utgjort och fortfarande utgör en viktig roll för etableringsfrihetens tillväxt på den inre marknaden. Det som dock fortfarande saknas är en enhetlig harmonisering på detta område.