Ofrivillig isolering på anstalt : Intagnas beskrivning av isoleringens effekter, önskan om stöd samt stödet från Kriminalvården

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på grundnivå från Örebro universitet/Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete

Sammanfattning: En återkommande debatt rörande kriminalvården är hur man ska kombinera de två grundprinciperna i fängelserna: vård och straff. Om isolering är ett straff i straffet, hur ser då vården ut i anslutning till denna? Få eller inga andra former av frihetsberövande skapar så mycket psykologiskt trauma, med så många symptom på psykisk sjukdom, som isolering gör. I studien undersöktes vilka effekter ofrivillig isolering, under minst två månader, hade på den psykiska och fysiska hälsan, samt vilket stöd tidigare fängelseintagna fått under och efter sin tid av isolering. Dessutom undersöktes vilket stöd den intagne själv hade önskat att få. Resultatet bygger på semistrukturerade intervjuer med tidigare fängelseintagna som ofrivilligt blivit isolerade. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning och begreppen ångest, depression, avsaknad av social interaktion samt sociala band till andra. Två av tre respondenter visade tecken på att isoleringen påverkat deras psykiska hälsa mycket negativt. Den tredje respondenten visade vissa negativa effekter men tycks ha klarat tiden i isoleringen förhållandevis väl. Ångest och depression var tydliga symptom som isoleringen lett till. Avsaknad av social interaktion skapade stort lidande både under och efter isoleringen och ledde till såväl social tillbakadragenhet som rädsla för att skapa nya kontakter.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)