"Tack!" sa han med ett leende: om översättningen av anföringsuttryck med bestämning i hög- och lågprestigelitteratur

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks översättningen av anföringsuttryck med bestämning inom hög- och lågprestigelitteratur. Fokus ligger på anföringsuttryck innehållande anföringsverbet said som åtföljs av en bestämning av någon form, till exempel ett sättsadverb, eftersom Gellerstam (1996) har formulerat en hypotes om att den här sortens dialogformel har ett lägre stilvärde på svenska än på engelska. Uppsatsen inleds med en genomgång av direkt anföring, anföringsverb och anföringsuttryck med bestämning samt deras möjliga stilvärde, varpå följer en beskrivning av stilråd rörande anföring från engelska och svenska författare, samt normer inom översättning. Därefter följer en presentation av resultatet av undersökningen, vilken utgår från 200 exempel på anföringsuttryck med bestämning ur fem högprestigeromaner och fem lågprestigeromaner. Det blir där tydligt att anföringsuttrycken har omarbetats i mycket hög grad inom lågprestigeromanerna, medan de i högprestigeromanerna har direktöverförts i stor utsträckning. Efter presentationen av resultatet följer en diskussion och sammanfattning, där resultatet i sin helhet samt de möjliga orsakerna till att det ser ut som det gör tas upp och diskuteras.