Ansvar och ansvarsgenombrott inom aktiebolagsrätten

Sammanfattning: Inom aktiebolagsrätten rör sig utvecklingen mot ett utökat ansvar för styrelsen i sin helhet men även för de enskilda ledamöterna. Detta samtidigt som den allmänna uppfattningen synes vara att relativt få styrelseledamöter i praktiken vet vilket rättsligt ansvar som följer av styrelseuppdraget. I bl.a. Aktiebolagslagen (ABL) finns bestämmelser som ska skydda bolagets egna kapital och borgenärerna. Överträdelse av dessa bestämmelser kan medföra att styrelseledamot, VD och aktieägare åläggs ett personligt betalningsansvar för bolagets skulder. För att undgå risk för personligt betalningsansvar krävs det kunskap om bestämmelserna i ABL. Det är särskilt viktigt att känna till stadgandet i 13 kap. 12 § ABL och vilka åtgärder som måste vidtagas när kapitalbrist uppstår i ett aktiebolag. Bland de aktiebolagsrättsliga ansvarsfrågorna är just det vanligast förekommande avsteget, den inaktivitet som styrelseledamöter gör sig skyldiga till trots att likvidationsplikt har inträtt. Ett bolag kan få skadestånd p.g.a. styrelseledamots eller VD:s uppsåtliga eller oaktsamma handlingar mot bolaget. Skadeståndsansvar gentemot tredje man kan åläggas styrelseledamot och VD om de har försummat sina förpliktelser i förhållande till regelverken i ABL, Årsredovisningslagen eller bolagsordningen. Detta innebär att skadeståndsreglerna i ABL främst skall ses som ett incitamentsskapande instrument. Utöver ABL:s regler samt ansvarsregler i andra lagar kan ansvar åläggas aktieägare p.g.a. att ansvarsgenombrott aktualiseras enligt allmänna rättsprinciper, d.v.s. utan något egentligt lagstöd. Aktiebolagsrätten bygger på principen om aktieägares ansvarsfrihet. I de fall där ansvar har ålagts aktieägare p.g.a. ansvarsgenombrott har omständigheterna i fallet varit sådana att ett fasthållande av denna princip inte har varit motiverat. Ansvarsgenombrott har vid två tillfällen varit föremål för statens offentliga utredningar beträffande en eventuell lagstiftning. I det ena fallet föreslogs en lagstiftning om ansvarsgenombrott men förslaget kom inte att förverkligas. I det andra fallet kom utredningen till den slutsatsen att det inte var nödvändigt med införande av en sådan regel. Ansvargenombrott har inte varit aktuellt i någon större omfattning i praxis, däremot är det betydligt mer omdiskuterat i doktrinen. Av den sparsamma praxisen avseende ansvarsgenombrott framgår att det krävs mycket starka skäl för att ansvarsgenombrott skall konstateras. Domstolarna har använt sig av jämförliga rekvisit i sina bedömningar och bland de omständigheter som grundat ansvarsgenombrott återfinns förhållanden såsom underkapitalisering, osjälvständig verksamhet, ägarförhållande, betydande inflytande i verksamheten samt illojalitet. Det är dock ej helt klarlagt vilka omständigheter som var för sig eller tillsammans kan konstituera ansvar p.g.a. ansvarsgenombrott.