Etableras vårdcentraler där vårdbehoven finns? : Förändring efter vårdvalsreformens införande i den svenska primärvården

Sammanfattning: En underutbyggd primärvård med bristande tillgänglighet och långa väntetider motiverade den då sittande regeringen att införa vårdvalsreformen med fri etableringsrätt i samtliga landsting år 2010. Målet med att öppna marknaden för privata vårdgivare var att öka tillgängligheten, minska väntetiderna och samtidigt uppnå en ökad kvalitet för samtliga vårdleverantörer och ge fler alternativ för befolkningen. Enligt hälso- och sjukvårdslagens (HSL) etiska plattform ska vård ges på lika villkor och prioritera dem med störst behov på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Det har både startats nya och lagts ner vårdcentraler sedan reformen infördes, totalt sett har antalet ökat. Frågan är om denna ökning skett i enlighet med HSL. Vårdbehov skiljer sig åt runt om i landet och tidigare forskning visar på att socioekonomiska förutsättningar samvarierar med hälsa. Med en linjär sannolikhetsmodell undersöks i denna uppsats om de socioekonomiska förutsättningarna och det förväntade vårdbehovet på områdesnivå påverkar var det etableras vårdcentraler. Resultaten visar att ett områdes socioekonomiska profil kan ha betydelse i vårdgivarens val av lokalisering. Nytillkomna vårdcentraler har främst etablerats i befolkningstäta områden med hög medelinkomst, en stor andel högutbildade och/eller en låg andel individer äldre än 70 år. Denna utvecklig talar för en försvårad uppgift att uppnå vårdens etiska principer enligt HSL. Detta arbete har utförts som en del av granskningen ”Primärvårdens styrning – efter behov eller efterfrågan?”, Riksrevisionen (rapport 2014:22).