Quo Vadis, TMS? En kvantitativ enkätstudie om undervisningen i, och utvecklingen av, en ny kurs på gymnasiet

Sammanfattning: Efter drygt två års arbete sjösattes det nya teknikprogrammet för gymnasieskolan i juli år 2000. Programmål, kursplaner och kursmål hade tagits fram och en av de nya kurser som introducerades i samband med programmets lansering, var TEU 1207 Teknik, människa, samhälle (TMS). Kursen har sitt ursprung i den gamla kursen Teknologi A, som fram till dess bland annat hade getts på det naturvetenskapliga programmet. Teknologi A hade ett ganska stort mått av kontextuella moment, men TMS visade sig vara helt kontextuellt. Innehållet fokuserade också på processer istället för på produkt och material. Målet var att eleverna efter genomgången kurs skulle kunna delta i och förstå en teknisk utvecklingsprocess, vilket betydde att man efter avslutad kurs bland annat skulle "ha kunskap om teknikens sociala, kulturella och ekologiska sammanhang och betydelse". Syftet med undersökningen har varit att dels ta reda på hur dagens TMS-lärare undervisar i kursen, dels hur kursen har utvecklats under de tio år som den funnits. Med hjälp av en kvantitativ enkätundersökning har Sveriges samtliga TMS-lärare tillfrågats om sitt deltagande. Av 232 skolor som erbjuder teknikprogrammet har svar erhållits från ungefär hälften, vilket borgar för en viss generaliserbarhet i resultaten. Kursens breda och öppna målbeskrivning, utan specifika anvisningar på hur kursen ska undervisas, beredde initialt lärare en del problem, men idag är det stora flertalet lärare nöjda med de kursupplägg de har. Studien visar att den stora majoriteten TMS-lärare tycker om att undervisa i kursen och också har ett stort intresse för den, något som dessutom smittar av sig på de flesta av eleverna. Ämnet ges framför allt som en introduktionskurs i årskurs 1, men trenden går mot att fler skolor flyttar kursen till årskurs 3, där den används för att sammanfatta elevernas kunskaper om teknik och dess relation till samhälle och människa. Nästan alla TMS-lärare använder sig av traditionella undervisningsformer (katederundervisning, uppsatser och grupparbeten) men de flesta använder också andra arbetsformer som projektarbeten, studiebesök på företag och museer, gästföreläsare och laborationer. Många lärare samarbetar med lärare i andra kurser för att både underlätta elevernas lärande och öka deras förståelse av teknikprogrammet som en helhet. Rapporten pekar på ett behov av kompetensutveckling, men också för nyrekrytering av tekniklärare, eftersom många av dem kommer att gå i pension under de närmaste åren.