Självmord bland män : en copingstrategi eller misslyckad maskulinitet?

Sammanfattning: Studien undersöker huruvida maskulinitet kan vara avgörande för hur den aktuella samt historiska självmordsfrekvensens data och relationen till hjälpsökande beteende. Historiskt har män varit överrepresenterad i självmordsstatistiken och även om mängden självmord minskat med åren kvarstår fördelningen av män och kvinnor lika. Med en tematisk litteraturstudie undersöker författarna hur maskulina beteendemönster kan förklara överrepresentationen av män i suicidstatistiken med hjälp av självmordsteorier och maskulinitetsteorier. Resultatet presenteras i teman i form av faktorer inom fenomenet självmord samt maskulina beteendemönster som ingår i dessa faktorer. Resultaten diskuteras i relation till de relevanta teorierna för att svara på undersökningens syfte. Författarna anländer till slutsatsen av att självmord är för komplext att förklara med bara maskulinitet men att resultatet påvisar tydligt hur maskulina beteendemönster korrelerar med risk för självmord och negativ relation till hjälpsökande beteenden. Dessa beteenden är inte exklusiva för män utan kan även påvisas hos kvinnor och därför ska beteenden snarare än maskulinitet bedöma självmordsrisker.