Blandat boende : en utopi?

Sammanfattning: Beroende på föreställningen att ett blandat boende förväntas ge människor bättre levnadsförutsättningar, råder ett planeringsideal som har intentionen att göra boendemiljöer mer socialt blandade och mindre boendesegregerade (Holmqvist 2009). Samtidigt kan man idag se att boendesegregationen ökar. Syftet med denna uppsats är att undersöka och beskriva begreppet blandat boende och vilka möjligheter man har inom fysisk planering att planera för ett blandat boende, minskad boendesegregation och en ökad mångfald. De mer konkreta frågeställningarna handlar om vilka verktyg som finns att tillgå inom fysisk planering och på vilket sätt man kan planera för ett blandat boende, minskad boendesegregation och främjande av mångfald vid nybyggnation. För att uppnå uppsatsens syfte och besvara frågeställningarna används fallstudie som strategi. En utbredd uppfattning är att blandat boende leder till bättre integration. Många forskare är dock tveksamma till detta (Andersson et al 2009) och det finns argument både för och emot homogena grannskap. Blandat boende, som har sina rötter i Chicagoskolan, trädgårdsstaden och grannskapsplaneringen, ger enligt forskningen upphov till betydelsefulla ytliga kontakter (Holmqvist 2009), vilket skulle kunna tolkas till stöd för blandat boende som planeringsidé. Det blandade boendets status som planeringsidé har förändrats över tid, från att ha varit ett bostadspolitiskt nationellet mål till att inte längre lyftas som en central fråga (Holmqvist, 2009). Idag är det i stor utsträckning marknaden som styr, vilket också speglas i planeringen på lokal nivå. Då Kvarteret Kilen i Ronneby ska bebyggas är intentionen att skapa en socialt blandad stadsdel. Fokus ligger dock på andra åtgärder än just blandat boende när det gäller att skapa mångfald i området, då möjligheterna att påverka valen av upplåtelseformer och hustyper upplevs som små. Exempel på andra insatser för främjande av mångfald är att koncentrera bebyggelse och människor, att blanda funktioner samt att planera för de icke bilburna (Jacobs 1961/2005, Gehl 1971). När det gäller de verktyg som finns att tillgå inom fysisk planering för att skapa ett blandat boende, det vill säga allmännyttan, ombildning och nybyggnation, så används dessa i liten omfattning. För att som fysisk planerare kunna bedöma och motivera planering för en socialt blandad befolkning, behövs mer forskning om blandat boende som planeringsidé och om dess effekter.