Kite, kiite, kitte. Svenskspråkiga studenters inlärning av kvantitetskontrast i japanska

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för språk och litteraturer

Sammanfattning: Japanskan är ett språk där skillnaden mellan långa och korta fonem är mycket viktig,eftersom det finns många ord där detta utgör en betydelseskillnad. Denna uppsatsförsöker undersöka hur pass lätt eller svårt det är för svensktalare att lära sig göraskillnad mellan korta och långa språkljud i sin produktion av japanska, dvs. uttalar dekorta språkljud kort och långa ljud långt? Fokus i undersökningen ligger i att utröna omdet finns vissa kontexter där svensktalare har särskilt svårt med längdskillnaden. Uppsatsen grundar sig på fonetiska och fonologiska teorier om svenska och japanskaspråket. Svenskans och japanskans språkstruktur jämförs, och de punkter där språken ärlika eller olika noteras. En kvantitativ undersökning har gjorts där tre grupper av studenter har spelats in när deläser upp ordlistor. Två av grupperna bestod av svensktalande studenter som studerarjapanska, varav ena gruppen låg på nybörjarnivå och den andra på avancerad nivå. Dentredje gruppen bestod av japansktalande utbytesstudenter. De tre grupperna jämfördesmed varandra mha. datan från undersökningen. Studenterna på nybörjarnivå hade svårt för att göra skillnad mellan korta och långa ljud;de flesta misstagen skedde i ord som har en annan struktur än vad som finns i svenskan.Resultatet för studenterna på avancerad nivå var oväntat. Deras uttal karaktäriserades avhyperartikulation, dvs. de gjorde större skillnad mellan korta och långa ljud än vadjapanerna gjorde.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)