Rektorn och det pedagogiska ledarskapet – åländska rektorers föreställningar om sina praktiker

Detta är en Master-uppsats från Karlstads universitet/Institutionen för pedagogiska studier (from 2013)

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka några rektorers föreställningar om hur de bedriver sitt pedagogiska ledarskap. I förlängningen hoppas jag också kunna bidra till den generella kunskapsbildningen inom detta, ur ett skolutvecklingsperspektiv, viktiga område. Studien utgår från en socialkonstruktivistisk kunskapsteori där rektors pedagogiska ledarskap tolkas som något som är socialt konstruerat. I den empiriska fasen har intervjuer med sju åländska rektorer hållits, detta med hjälp av föreställningskartan (cognitive map) som intervjumetod. Studien utgår från följande två frågeställningar: hur beskriver rektorerna att de utövar sitt pedagogiska ledarskap samt vilka prioriteringar gör rektorerna inom ramen för det pedagogiska ledarskapet? I analysen av rektorernas utsagor har både en induktiv samt två deduktiva analysverktyg använts. I den induktiva processen har materialet katalogiserats utifrån sitt eget innehåll i syfte att se vilka områden och teman som växer fram. I de deduktiva processerna har rektorernas utsagor katalogiserats utifrån färdiga kategorier. I den första används meningsbärande ord som verktyg vilka baseras på Rektor och styrkedjans (SOU 2015:22) beskrivningar av vad rektors pedagogiska ledarskap består av och i den andra används Transformation in Action Framework (Keamy, 2016) som analysmodell. Resultatet visar att flera likheter finns mellan rektorernas föreställningar om hur de utövar sitt pedagogiska ledarskap och gängse forskning och teoribildning. De åländska rektorerna uppger att en stor del av det pedagogiska arbetet utgörs av dynamiska samarbeten och interaktioner med andra personer i skolverksamheten. De använder sig av direkta arbetsmodeller som lektionsbesök, medarbetarsamtal och ledningsgrupper och mer indirekta arbetsformer som har med exempelvis organisering och strukturer att göra. Studiens resultat uppvisar också flera konkreta exempel på hur rektorerna leder arbetet med lärarnas undervisning och elevernas lärande, detta exempelvis genom att rektor själv håller i övningar för lärarna och genom att rektor på ett systematiskt sätt samlar in underlag från lärares lektioner vilket sedan används till att utveckla skolan och undervisningen som helhet. Det visar sig också att rektorerna till viss del gör olika prioriteringar inom ramen för det pedagogiska ledarskapet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)