Aktiv eller inte aktiv i PPM – Får du betalt för din risk? En teoriprövande analys genom Markowitz moderna portföljteori

Sammanfattning: I och med pensionsreformen vid sekelskiftet lades ett större ansvar på den individuelle pensionsspararen då man nu själv ska besluta hur en del av den allmänna pensionen ska placeras. Syftet med denna uppsats är att analysera huruvida det hade varit möjligt för en pensionssparare att uppnå en högre riskjusterad avkastning för sin premiepension genom att göra ett aktivt val i form av en egen sammansatt portfölj, än att låta staten förvalta pensionen i förvalsalternativet AP7 Såfa. Analysen är baserad på Harry Markowitz etablerade moderna portföljteori där han uppmärksammade hur sparare genom diversifiering kan reducera risken i sin placering genom att välja tillgångar som inte fullt samvarierar. Genom användning av tillgänglig data för tidsperioden 2000 – 2014 över de fonder som finns valbara i PPM-systemet har vi beräknat de optimala portföljer med samma risknivå som förvalsalternativet. Därefter har dessa jämförts med försvarsalternativet med avseende på risk och avkastning. Dessutom har tre teoretiska portföljer satts samman över en period på tio år, som placerats som dessa optimala portföljer och omallokerats efter Markowitz rekommendation att se över sitt sparande en gång om året. Analysen visar att det har gått att uppnå en högre riskjusterad avkastning genom att själv göra ett aktivt val av portfölj i sitt sparande. Problemet ligger i att det är svårt att identifiera dessa portföljer i förtid. De tre teoretiska portföljerna har samtliga presterat väsentligt mycket sämre än vad förvalsalternativet har gjort under samma tidsperiod. Resultatet visar att förvalsalternativet inte är fullt riskjusterat, man har alltså inte fullt fått betalt för den risk man tagit i sitt sparande. Vi drar ändå slutsatsen att förvalsalternativet är ett fullgott alternativ.