Motoriska och kommunikativa utvecklingsavvikelser. : Barnhälsovårdssjuksköterskans bedömning, åtgärder och förutsättningar - en kvalitativ intervjustudie.

Detta är en Magister-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap; Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning: Bakgrund: Det förekommer skillnader avseende hur barnhälsovårdssjuksköterskor identifierar utvecklingsavvikelser, och det har sedan länge efterfrågats evidensbaserade, standardiserade metoder för upptäckt av kommunikativa och motoriska utvecklingsavvikelser. Syfte: Att undersöka hur motoriska och eller kommunikativa utvecklingsavvikelser för barn upp till och med 18 månader uppmärksammas inom barnhälsovården, vilka förutsättningar det finns för bedömningen, samt vilka åtgärder som vidtas vid utvecklingsavvikelser. Metod: En beskrivande kvalitativ studie baserad på individuella semi-strukturerade intervjuer med 12 barnhälsovårdssjuksköterskor som arbetade på barnavårdscentraler inom Region Uppsala genomfördes. Materialet har analyserats utifrån Malteruds analysmetod systematisk textkondensering. Resultat: Barnhälsovårdsjuksköterskorna använde klinisk blick, vilken de utvecklat genom erfarenhet, när de bedömde barns utveckling. Den kliniska undersökningen beskrevs i termer av att erhålla en helhetsbild av barnet, samt att den motoriska och kommunikativa utvecklingen hör samman, och bedömdes i denna helhet. Kontinuiteten beskrevs som betydelsefull och något som underlättade bedömningen av barnets utveckling. Ett kollegialt stöd beskrevs som värdefullt, och vid utvecklingsavvikelser kunde barnhälsovårdssjuksköterskorna konsultera varandra. Vid misstanke om utvecklingsförsening följdes barnet upp, samt fick ofta uppgifter att öva på till återbesöket. I de fall utvecklingsavvikelsen kvarstod eller då det handlade om en tydlig avvikelse remitterades barnet vidare. I analysen framkom att det fanns individuella skillnader i barnhälsovårdsjuksköterskornas bedömning. Slutsats: Dagens riktlinjer med fokus på milstolpar kan försvåra barnhälsovårdssjuksköterskans utvecklingsbedömning för barn upp till och med 18 månader. En standardisering, eller ett screeninginstrument för att tydliggöra bedömningarna bidrar till en jämlik och rättvis barnhälsovård. Tidig upptäckt och tidiga insatser har stor betydelse för barnets framtida utveckling.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)