Permetrinförgiftning hos katt

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Syftet med litteraturstudien är att belysa den allvarliga biverkningen som katter kan få av ektoparasitmedel som innehåller substansen permetrin samt att få en ökad förståelse för hur permetrinet verkar men också för att belysa andra biverkningar och påverkan på djur och natur som användningen av pyretroidsubstanser ger upphov till. Pyretroider är en substansgrupp som används vid behandling mot ektoparasiter. Det finns tre substanser som används; permetrin, deltametrin och flumetrin. De är neurotoxiska ämnen som verkar på parasitens natriumjonkanaler och ändrar dess kinetik så att de hålls öppna längre än normalt och parasiten blir paralyserad. Husdjur kan få biverkningar i form av neurologiska, gastro-intestinala och dermala symptom av pyretroidsubstanser. En allvarlig biverkning som katter kan få är permetrinförgiftning. Detta sker bland annat på grund av att katter har en mutation i genen som kodar för glukurontransferas vilket gör att de har låga nivåer av glukurontransferas som är delaktig i nedbrytningen av permetrin. Därför tar permetrinmetabolismen hos katten mycket längre tid och substansen har större möjlighet att göra skada i kroppen. En teori är också att kattens och hundens hud är olika och därför absorberar kattens hud mer substans men den teorin kräver mer forskning. Permetrinförgiftning diagnosticeras främst genom symptom, uteslutande av differentialdiagnoser och information om kontakt med permetrinpreparat. De vanligaste symptomen är bland annat kramper, muskelryckningar, ataxi och salivering och de uppkommer inom 72 timmar. Behandlingen mot permetrinförgiftning handlar om att häva kramperna, avgifta huden med ett bad, ge understödjande behandling och vård. Ibland används även en ny behandlingsmetod som kallas Intravenös lipidemulsion (ILE). Den anses kunna minska användandet av läkemedel vid förgiftningsbehandling. Om förgiftade katter inte svarar på behandlingen bör avlivning ske. Förutom toxicitet hos djur har pyretroider många egenskaper som gör dem miljötoxiska. De binder lätt till organiska material och ackumuleras hos vattenlevande djur, som fiskar. Därför är det viktigt att ta av halsband med pyretroidsubstans eller vänta tills spot-on preparatet fått torka in i hudens fettlager innan husdjur badar i vattendrag och sjöar för att inte sprida substans till miljön. Pyretroidsubstanser kan anses vara säkra, för såväl katter, hundar och miljö, så länge medföljande instruktioner till preparaten följs. Mer forskning krävs för att ta reda på varför katter reagerar på permetrinpreparat, framför allt när det gäller den eventuella absorptionen av substansen genom kattens hud. Det finns mer att göra för att förebygga permetrinförgiftning hos katt. Mer information bör ges till djurägare då det fortfarande finns de som behandlar sina katter med preparat avsedda för hund. Olika lösningar skulle kunna vara mer information från apotekspersonal vid köp av ektoparasitmedel, sälja preparat över disk eller göra ektoparasitmedel receptbelagt så att djurägare måste konslutera en veterinär innan behandling.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)