Hörs det tysta ropet? Fyra unga vuxnas upplevelser av att vara tyst under grundskoletiden och samtidigt varit i skolsvårigheter

Sammanfattning: Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur några tysta elever i skolsvårigheter upplevt sin grundskoletid. Följande frågeställningar ligger till grund för studien: • Hur beskriver eleverna sin grundskoletid och de svårigheter de upplevt? Hur är det att vara en tyst elev? • Hur upplever eleverna att de blivit bemötta av lärare respektive kamrater under sin grundskoletid? • Vilket specialpedagogiskt stöd har eleverna fått och upplever de att det överensstämmer med deras behov av stöd? Vad upplevs som positivt respektive negativt? • Hur upplever eleverna att grundskolan har bidragit till deras självbild och självkänsla? Teori och metod: Studien utgick ifrån en livsvärldsfenomenologisk ansats där respondenternas egna erfarenheter lyftes fram. Som metod för datainsamling genomfördes halvstrukturerade livsvärldsintervjuer, med en intervjuguide som grund. Detta för att möjligheten till att ställa följdfrågor skulle finnas. Fyra unga vuxna i åldern 18-20 år intervjuades om sin grundskoletid. Svaren har tolkats med inspiration från hermeneutisk metod. Resultat: Respondenterna i studien har alla upplevt svårigheter med att tala i grupp och har ofta fått höra, av lärare, att de måste räcka upp handen mer och prata mer i klassrummet. En uppmaning som snarare stjälpt än hjälpt då respondenterna på grund av detta upplevt att det varit fel att vara blyg. Samtliga uppger att de inte bett om hjälp, trots att de behövt det. Tre av respondenterna uppger att deras tysta beteende ställt till det för dem i relationen med kamrater. Det faktum att de, under perioder, upplevt mobbning och utfrysning har gjort att de blivit än mer tysta. Alla respondenter har fått stöd för sina inlärningssvårigheter under delar av grundskoletiden. En av dem endast under ett år, trots att han haft stora läs- och skrivsvårigheter under hela sin skoltid. Samtliga har erfarenhet från undervisning i liten grupp, vilket de alla såg som positivt. Där vågade de prata, kunde koncenterara sig bättre och lärde sig därför mer. Två av de tre respondenter som mått psykiskt dåligt under delar av grundskoletiden, upplever inte att de fått det stöd de behövde för detta. Alla fyra uttryckte att lärares bemötande har varit viktigt och kunde alla ge både positiva och negativa exempel på detta. De uppgav både lärares och kamraters bemötande som orsaker till hur deras självkänsla utvecklats under grundskoletiden.