Barnpornografibrottets symbolik : Hur dolda motiv influerar svensk lag

Sammanfattning: Föreliggande uppsats kan lokaliseras inom det vetenskapliga område som behandlar stigmatisering av pedofiler och barnsexförbrytare. Med utgångspunkt i en samtida förväxling mellan koncepten pedofil och barnsexförbrytare som tilldelar pedofiler barnsexförbrytarstatus, är studien avgränsad till barnpornografibrottet som en negativ statuskälla för pedofiler. Barnpornografibrottet särbehandlas i svensk lag, i synnerhet sedan brottet flyttades ut ur tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen 1999. Syftet med uppsatsen är att fördjupa förståelsen för brottets betydelse, särbehandling och vad det innebär för pedofili. Med hänsyn till sådan bakgrund utgår uppsatsen från följande frågeställningar; Vilka underliggande motiv kan utläsas i lagmässig särbehandling av barnpornografibrottet i Sverige, Varför särbehandlas barnpornografibrottet och Vilken betydelse får den lagmässiga särbehandlingen för pedofili? Med hjälp av tematisk analys undersöks två lagförarbeten. Studiens resultat tyder på att barnpornografibrottet till stor del är ett symboliskt brott, att lagmässig särbehandling av brottet upprätthåller en social hierarki mellan barn och vuxna samt att särbehandling av brottet förstärker en annan social hierarki där social status är sammankopplat med hävdat socialt avstånd till barnpornografibrottet. Den senare nämnda hierarkin refereras till som den sociala avståndshierarkin. Konceptet pedofili tolkas kränka den förstnämnda hierarkin, ett koncept som människor kan särskilja sig mot och således stratifiera sig själva, vilket i sin tur producerar stigma och den sociala avståndshierarkin.