Kunskaper hos smågris- och slaktsvinsproducenter om grisens beteende i naturlig miljö – en enkätstudie

Sammanfattning: Svensk lagstiftning förutsätter att livsmedelsproducenterna är tillräckligt kunniga för att se till att miljön främjar djurens hälsa och att möjlighet att bete sig naturligt ges. Samtidigt så finns det inget som reglerar vilken bakgrund eller utbildning producenterna ska ha för att säkerställa nödvändig kunskap. Det finns nationella förslag på att införa krav på utbildning inom det aktuella djurslaget för producenter som håller djur för livsmedelsproduktion. Internationellt så arbetar även EU-kommissionen med att öka kunskaperna generellt hos alla producenter inom EU. Vilken kunskap behövs och vilken kunskap finns idag hos livsmedelsproducenterna i Sverige? Då lagstiftningen reglerar att alla djur, som hålls i fångenskap, ska ges möjlighet till naturligt beteende så borde det vara nödvändigt att ha kunskap om naturligt beteende. Grisar är ett djurslag som i produktionen ofta hålls i miljöer där möjlighet till uttryck av viktiga behov och beteenden, som födosök, inte alltid ges. Om dessa behov och beteenden inte tilgodoses riskerar det att leda till att stereotypa beteenden utlöses, vilket i så fall utgör ett symtom på minskad välfärd. Sverige har en tradition av att hålla suggor och smågrisar i stallmiljöer, där större mängder strömedel ofta finns på golv, på ytor som i förhållande till djurens storlek är större än för slaktgrisar. Slaktgrisar hålls oftare i mindre berikade miljöer. Skillnader i stallmiljö för de olika kategorierna av grisar antogs därför skilja mellan grisar i smågrisproducerande besättningar och grisar i slaktgrisproducerande besättningar. Därför tillfrågades producenter inom båda produktionsformerna om hur de ansåg att frilevande grisar skulle bete sig vid några olika givna situationer, genom ett enkätförfarande. Enkäten beskrev olika beteendescenarier inom födosök, föda, suggors bobygge, socialinteraktion i grupp och lek. För varje scenario fanns det, på förhand redan definierade, flera tolkningar att välja mellan. Kunskaper om grisars beteende i viltlevande tillstånd hos smågrisproducenter och slaktgrisproducenter skiljde sig inte åt. Den interna reliabiliteten vid indexskala var inte tillräckligt hög (Cronbach’s alpha = 0,36) för att frågorna skulle kunna testat samma egenskap hos producenterna, så därför testades varje fråga var för sig. Det fanns inget samband mellan kunskapsnivå och produktionsform inom något av områdena födosök, föda, bygga bo, socialinteraktion eller lek som var signifikant med ett konfidensintervall på 0,95. För att kunna mäta kunskap beroende av antagna variabler behöver man använda sig av validerade metoder så man vet att frågorna mäter det som ska testas. Kvalitativa djupintervjuer kan vara ett sätt att undersöka hur producenter tillägnar sig kunskap om sitt djurslag. För att hitta skillnader och samband som finns mellan de antagna variablerna skulle en ännu större urvalsgrupp varit önskvärd.