Tolkning av försäkringsvillkor

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur försäkringsvillkor ska tolkas när tvist om detta uppstår mellan försäkringstagaren och försäkringsbolaget. Det finns inget klart svar på denna fråga men en rad tolkningsmetoder har utvecklats genom praxis. Till skillnad från vid vanlig avtalstolkning har den subjektiva tolkningsmetoden inte någon framträdande betydelse vid tolkning av försäkringsvillkor. Detta eftersom försäkringsavtal så gott som alltid är standardavtal och det därför är i stort sett omöjligt att finna någon gemensam partsvilja. Vid tolkning av försäkringsvillkor får man därför istället använda sig av den objektiva tolkningsmetoden där man utgår från avtalets lydelse i objektiv mening. I NJA 2001 s. 750 gav HD ett direkt uttalande om hur försäkringsvillkor ska tolkas. HD förespråkade i fallet att en allsidig tolkningsmetod ska tillämpas och att många olika faktorer kan vägas in i bedömningen. Som exempel på faktorer som kan vägas in nämndes, utöver ordalydelsen, klausulens syfte, försäkringens och kundkretsens art, traditioner i fråga om formulering, anslutning till lagens uttryckssätt och gängse praxis. HD uttalade även att om något resultat inte kan uppnås vid en sådan prövning kan man falla tillbaka på andra, mera generella tolkningsprinciper, såsom den s.k. oklarhetsregeln. Oklarhetsregeln innebär att man vid tvekan om innebörden av ett villkor i ett skriftligt avtal tolkar villkoret till nackdel för den part som avfattat villkoret eller tillhandahållit avtalet (in dubio contra stipulatorem). Oklarhetsregeln är lagfäst såvitt gäller konsumentförsäkring och individuell personförsäkring. Vid företagsförsäkring gäller inte den lagfästa oklarhetsregeln. Den har dock använts i rättspraxis vid ett fåtal tillfällen.