”Alla ska få vara en del av en gemenskap på sina egna premisser” En studie om förskollärarens tolkningar gentemot specialpedagogik, barn i behov av särskilt stöd och inkludering.

Sammanfattning: I den här uppsatsen är utgångspunkten att belysa förskollärares resonemang kring begreppen specialpedagogik, barn i behov av särskilt stöd och inkludering, samt hur de arbetar för att skapa en inkluderande verksamhet. Studiens teoretiska utgångspunkt är positiv socialpsykologi. En kvalitativ intervju-metod har genomförts med fyra olika förskolor med 12 medverkande pedagoger. Syftet med föreliggande studie är att bidra med nya sätt att tänka kring de centrala begreppen specialpedagogik, barn i behov av särskilt stöd, inkludering, och hur man kan arbeta med inkludering i verksamheten samt att ge en kunskapsutveckling inom förskolan. Studien har en utgångspunkt två frågeställningar; • Hur resonerar förskollärare kring specialpedagogik, barn i behov av särskilt stöd och inkludering? • Hur beskriver förskollärarna hur de arbetar med att skapa en inkluderande verksamhet? Det övergripande resultat visar på att respondenterna utmanar den socialpsykologi som ofta råder i förskolan och att de använder sig av positiv socialpsykologiskt perspektiv när de diskuterar frågeställningarna.