Från wayfaring till stråkobservationer : åtta insikter som uppmuntrar till att gå för en sinnligare gestaltning

Sammanfattning: I ett samhälle som alltmer förlitar sig på kvantitativ data och digitaliserade analysverktyg riskerar människor att gå miste om kunskap och insikter som kan inhämtas från våra sinnen. Hur och vad vi uppfattar sinnligt påverkar hur vi mår i våra städer, men även hur städer och dess invånare utvecklas och formas (Pink 2008). Landskapsarkitekter bör därför inkludera sinnlighet när de gestaltar miljöer där människor vistas. För att lättare kunna förstå och inkludera sinnliga upplevelser i framtida gestaltningsprocesser undersöks rörelseformen att gå som forskningsmetod. Metoden utgår från Tim Ingolds (2011) teorier om wayfaring och att kunskap bäst inhämtas när en rör sig genom en miljö. Med detta som utgångspunkt utfördes stråkobservationer, en experimentell undersökning av ett gångstråk som ligger nära fenomenologiska och auto- etnografiska studier. Stråkobservationernas resultat presenteras och diskuteras genom åtta insikter för att både ge ökad förståelse för sinnliga upplevelser genom gång som metod och för att visa hur sinnliga insikter kan bidra till framtida gestaltningsprocesser. Insikterna utvecklade bland annat förståelse för hur landskapet inträffar och försvinner, sinnliga överraskningar, passiva/aktiva rörelsemönster samt hur landskap bör tillåtas att bli mer personliga.