Elitaktiva sprintkanotisternas rörelseutslag i axelleden under paddling på ergometer i relation till aktiv rörlighet mätt i axelleden

Sammanfattning: Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att a) beskriva elitkanotisternas aktiva rörelseutslag (ARoM), b) undersöka hur stor del av ARoM i axelledens inåt- och utåtrotation som kanotisten använder under paddling för höger och vänster arm samt c) undersöka hur förhållandet eventuellt ändras under tre tävlingsfarter (200, 500 och 1000 m). Syftet var också att d) beskriva elitkanotisterna rörelseutslag i axelledens rotation under de tre tävlingsfarterna.  Metod Åtta elitkanotister (fyra kvinnor och fyra män 22,5 ±3,8 år, 1.80 ±0,11m, 81 kg±14 kg) deltog i studien. Axelledens rörlighet i inåt- och utåtrotation undersöktes med två olika metoder; ARoM mätt med goniometer i ryggliggande position och tredimensionell (3D) rörelseanalys mätt under paddling på kajakergometer. Data till 3D rörelseanalysen samlades in med ett optoelektroniskt kamerasystem med 12 kameror som mätte rörelser från markörer fästa på försökspersonerna under paddling på 200, 500 och 1000 m tävlingsfart. Medelvärdet analyserades från tio paddlingscykler under respektive fart och data bearbetades och analyserades i Visual3D och MATLAB.   Resultat Elitkanotisterna medelvärde och standardavvikelse (±) av ARoM i axelledens inåtrotation var 46° (±16°) och 39° (±10°) och i axelledens utåtrotation 75° (±13°) och 86° (±5°) för vänster respektive höger sida. Samtliga elitkanotister hade inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation. Ingen signifikant skillnad sågs mellan sidorna i varken axelledens inåt- eller utåtrotation (F=0.87, p=0.38). Under paddling på de tre olika tävlingsfarterna sågs heller ingen signifikant skillnad mellan sidorna i axelledens inåtrotation (F= 0.63, p=0.45), dock sågs en signifikant skillnad i rörelseutslaget i axelledens inåtrotation beroende på tävlingsfart (F=6.46. p=0.01); ju högre fart/kortare distans desto större rörelseutslag. Axelledens rörelseutslag i utåtrotation påverkades inte av varken tävlingsfart (F=3.59, p=0.94) eller sida (vänster/ höger) (F=1.76, p=0.23). Tävlingsfarten hade en signifikant betydelse för hur stor procentandel kanotisterna använde av sin maximala ARoM i axelledens inåtrotation under paddling (F=6,48, p=0,01); ju högre fart/kortare distans desto större procentuell andel nyttjades. Elitkanotisterna nyttjade en väldig liten procentandel av deras ARoM i axelledens utåtrotation under paddling; 0-1%.  Slutsats Det sågs ingen sidoskillnad mellan vänster och höger sida i axelledens rotationer hos elitkanotisterna och resultatet var oberoende av tävlingsfart. Alla elitkanotister hade en tydlig inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation. Den inskränkta inåtrotationen kompenseras troligen av andra strukturer i axel/skuldra under paddling, då elitkanotisterna använder över 100 % av deras AROM under paddling. Tidigare forskning har visat att inskränkt rörlighet i axelledens inåtrotation är en riskfaktor för skada hos kanotister. Resultaten från denna forskning ger värdefull information för elitkanotister och deras team om vad som sker i axelleden under paddling. De kan använda information till att uppmärksamma vikten av att öka rörlighet i inåtrotationen för att minska eventuella kompensatoriska rörelser i axelleden och på så sätt minska risken för smärta och skada under paddling.