Skoskyldig? – En kritisk granskning av NFC:s skoavtrycksundersökningar och domstolarnas hantering av desamma som bevisning

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Ett korrekt applicerande av naturvetenskapligt grundad kriminalteknisk bevisning i den juridiska kontext som en brottmålsprocess tar sikte på förutsätter en hel del eftertanke, inte minst när det gäller skoavtrycksbevisning. Detta såväl i själva utförandet och resultatredovisningen av den bakomliggande kriminaltekniska undersökningen, som i domstolens efterföljande granskning och värdering. Exempelvis är det viktigt att den sakkunnige, i den mån det är möjligt inom ramarna för vederbörandes roll i brottmålsprocessen, anpassar undersökningen efter det enskilda fallets säregenheter samt redovisar sina observationer och slutsatser från denna på ett sätt som möjliggör en juridisk granskning och värdering av densamma. Minst lika viktigt är i sin tur att domstolen förstår sig på innebörden av den sakkunniges uppgifter och vilken inverkan dessa bör ges i bevisvärderingen. Häri är det framför allt viktigt att rättens ledamöter beaktar att den sakkunniges uppgifter i regel enbart tar sikte på ett visst spårs ursprung, men inte dess bakomliggande aktivitet eller huruvida denna aktivitet är brottslig. Likaså måste domstolen fråga sig vilken relevans den sakkunniges uppgifter, ibland baserade på den statistiska sannolikheten utifrån en viss population och ibland på förhandsfastställda kriterier, har i det enskilda juridiska fall som uppgifterna ska appliceras på. I framställningen konstateras att det finns anledning att se över såväl utförandet som redovisningen av NFC:s skoavtrycksundersökningar. Framför allt vore det dock lämpligt att harmonisera ovanstående mellan NFC:s olika skoavtryckslaboratorium. Detta genom att samtliga laboratorium: som utgångspunkt alltid involverar två medarbetare i undersökningen; redovisar utvärderingsprocessen med kriminalteknikernas resultatvärdering samt konkretiserar vilken referensklass resultatvärderingen baseras på i sakkunnigutlåtandet; anpassar referensklassen efter det geografiska område och den årstid brottsutredningen avser; använder samma format för sakkunnigutlåtandet med bl.a. samma utlåtandeskala; låter observerade överensstämmelser mellan omstritt skoavtryck och jämförelsesko avseende såväl sulmönster och storlek som individuellt uppkomna detaljer påverka hur sannolikt det uttalas vara att jämförelseskon avsatt skoavtrycket. Vidare konstateras att domstolarna, så länge någon harmonisering enligt ovanstående inte kommit till stånd, utöver de epistemologiska och ontologiska skillnaderna mellan naturvetenskap och juridik, gör klokt i att även beakta existerande metodologiska skillnader mellan skoavtryckslaboratorierna. Dessutom förefaller det finnas visst utrymme hos domstolarna för såväl utökad granskning som förståelse av skoavtrycksbeviset, inte minst vad gäller innebörden av referensklassproblemet. Likaså efterfrågas tydligare redovisning i domskälen för hur värderingen av skoavtrycksbeviset gått till.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)