Relationen mellan prokrastinering och upplevd stress : Effekter av cognitive behavioral stress management i stor grupp hos sjuksköterskestudenter

Sammanfattning: Prokrastinering innebär att individen trots medvetenhet om negativa konsekvenser skjuter upp en handling. Den bidrar till stress, färre hälsofrämjade beteenden och sämre prestation. Demografiska faktorer och pågående utbildning påverkar sannolikheten för prokrastinering. Relationen mellan stress och prokrastinering behöver utforskas, speciellt hur interventioner riktade mot stress påverkar fenomenet. En longitudinell interventionsstudie med upprepad mätning undersökte effekten av ett KBT-baserat stresshanteringsprogram (KBSP) på prokrastinering och interaktionseffekter med stress. Stickprovet togs ur populationen sjuksköterskestudenter vid ett högre lärosäte i en medelstor svensk stad. Interventionsgruppen var 28 deltagare, varav 3 män. De mättes två gånger med tio veckors intervall. Bortfallsgruppen (21 deltagare) uppföljdes. Kontrollgruppens 44 deltagare (varav 3 män) mättes en gång. Ingen signifikant skillnad fanns mellangruppernas prokrastinering före interventionen.Flera signifikanta resultat erhölls, följande avser interventionsgruppen. Ett beroende t-test visade på signifikant skillnad mellan prokrastinering före och efter interventionen. En stark positiv bivariat korrelation fanns mellan stress och prokrastinering vid T1. Prokrastinering predicerade stress vid T1 och T2. Resultatet indikerade att 26.1 % respektive 31.7 % av variansen i stress kunde förklaras utifrån prokrastinering. Resultatet talar för att prokrastinering kan förändras och att KBT-baserade metoder för stress skulle kunna ha komponenter som påverkar. Slutsatserna gäller främst studenter och begränsas av att de bygger på självskattningar. Vidare longitudinell forskning med fler mätmetoder behövs.